Tråkigt nog har vi varit urusla på att uppdatera vår campingsida de senaste fyra åren. Det finns en del skrivet och foton har vi i mängder, men jag vågar inte skriva att jag kommer ihåg alla platser vi har varit på, när vi var där eller vad vi gjorde. Förhoppningsvis kan detta bli en nystart då jag lägger in de texter jag faktiskt har skrivit.

Välkommen tillbaka!

Kommentarer 1 Kommentar »

image Då jag var barn/tonåring hade vi stuga på Värmdö i Stockholms skärgård. Umgängeskretsen var stor och välblandad av sommarstugegäster och fast boende så jag rörde mig över många av de olika öarna som bildar Värmdö. Bland annat “hängde” jag mycket på Djurö. Därför visste jag, den där gråkalla vinterdagen vi besökte husvagnsmässan i Kista, att det skulle finnas en camping ute på Djurö. Läs mer »

Kommentarer Inga kommentarer »

Så där stod vi, söder om Kalmar med halva semestern kvar men inget planerat. Väderprognosen hade förutspått regn och oväder i södra Sverige men solsken och värme i norra. Jo, det är långt till Piteå från Bergkvara men hade vi någon bättre idé? Vi styrde norrut.

Vi stannade och åt sen lunch och sträckte på benen vid en mysig liten vägkrog, vi passerade ett Stockholm badandes i eftermiddagssol och när vi når Sundsvall har det börjat skymma. Nu har vi börjat prata om att stanna för natten. Majk vill fortsätta köra, han känner sig fortfarande pigg, men jag har börjat tröttna på att sitta och kan tänka mig att sova liggandes istället för sittandes med huvudet i gamposition och dreggel på hakan. Eftersom vi inte ännu har tagit något beslut hur vi ska göra låter vi de fina ställplatserna intill Bottenhavets kant försvinna i backspegeln och stannar inte förrän vi kommer till Statoil i Härnösand där vi tankar och fångar fotbollar i mobilen (ja, det var den sommaren).

Nu hade jag börjat få fjärilar i magen. Jag har verkligen broskräck och avskyr höga höjder. Jag beslutade ena sekunden att vi MÅSTE stanna innan bron för att inte nästa sekund besluta att vi MÅSTE passera bron nu, direkt. Så där höll jag på medan Majk lugnt rattade oss närmare och närmare de där höga, röda ljuspunkterna som jag visste var bropelarna from Hell. På avstånd såg det dessutom ut som att bron band samman Mount Everests bergstoppar. Jaha, det var i natt jag skulle dö. Snopet!

Så mitt i ett av mina ångestbeslut var vi plötsligt vid påfarten till bron. Majk frågade om vi skulle stanna, men jag böjde mig ner efter kameran och sa KÖR! KÖR! Sedan satt jag med kameran höjd, blundandes och fotade ut i natten. Och vips, så var vi över. Jag som var trött sedan flera timmar var nu helt matt så utan att säga nåt svängde Majk av precis efter bron och en stor parkeringsplats till bredden fylld med husvagnar, husbilar och lastbilar öppnade sig framför mina ögon. Aldrig har en ställplats varit så välkommen och vacker – både bildligt och bokstavligt.

Medan jag bäddar ner småkillarna tar Majk en promenad med Leo och när han kommer tillbaks kryper jag nära intill honom och somnar som ett barn.

Kommentarer Inga kommentarer »

Bye bye Öland ... för denna gångenVårt campande bygger oftast på att planlöst åka dit näsan pekar. Tyvärr såg vädret ut att bli svart, blåsigt och blött åt de två väderstreck vi vände oss (söder och väst). För en sekund fanns tanken att stanna på Öland. Öland är ju alltid Öland och vädret brukar, om det inte är vackert, åtminstone vara hyfsat. Under tiden vi hade beslutsångest hade vi hunnit över bron och in till Kalmar. Efter en stadig lunch, på en superrörig snabbmatsrestaurang, och lite shopping beslutade vi oss för att åka något söderut.

 

Läs mer »

Kommentarer Inga kommentarer »

Äntligen framme vid Böda SandVi hade bestämt att inte åka till Öland två somrar i rad men en vinterkväll i början av 2012 började vi ändå titta efter platser på Böda Sand. Då vi hittade en ledig plats som var stor nog för vår vagn samt hade både vatten och avlopp på tomten och låg nära “centrum” kunde vi inte låta bli att boka in oss. Det visade sig, ett halvår senare att vi hade bokat en riktig guldplats. Då platsen låg längst in på den trånga, välfyllda gatan valde vi att backa in ekipaget.

Läs mer »

Kommentarer Inga kommentarer »

2012 års semester hade 3 veckor som skulle tillbringas i husvagnen och förhoppningsvis ute på vift i vårat ljuva sommarland. Det vi hade bokat var en vecka på Böda Sand men platsen var från söndag till söndag och vi var redo att åka redan fredag eftermiddag. Ellan och Mange brukar fricampa på ett ställe på Öland och rekommenderade det varmt så vi beslöt oss för att fricampa två nätter innan Böda – i Bläsinge hamn.

 

Läs mer »

Kommentarer 1 Kommentar »

Innan vi lämnade Billunds camping unnade vi oss en smarrig frukostbuffé i deras restaurang. Medan vi åt resonerade vi fram och tillbaka vilket vårt nästa resmål skulle bli. Kartan över Jylland visade en intressant, västlig landsdel. Det såg ut att bara vara en tunn tarm med land som hade vatten på båda sidor. Havet på ena sidan och något sjöliknande på andra. Dit ville vi och dit styrde vi.

Läs mer »

Kommentarer Inga kommentarer »

Om resan över Öresundsbron var påfrestande för mitt psyke, så frestade Stora Bältbron på mitt hjärta. Herreguuuuu, det är en av världens längsta hängbroar. Bilarna trotsar naturlagarna genom att köra 70 km/h, 70 meter ovan havet. Galet! Och det slutade inte där. För att ta sig till Jylland och Legoland, som var vårt mål, var man även tvungen att ta sig över Lilla Bältbron. Jag hade inte blivit förvånad om vi hade fått färdas i hiss den sista sträckan fram till Billund. Min andra passion här i livet. 😛 Läs mer »

Kommentarer Inga kommentarer »

Vi hade tillbringat vår första natt på semestern i Gislaved. För att etappen Eskilstuna-Danmark kändes väl lång och för att det var länge sedan vi hade hälsat på Majks pappa, som bor just i Gislaved. När vi nu, tidigt på morgonen, begav oss ännu mer söderut hade vi som enda mål att ta oss över Öresundsbron. Någon camping hade vi inte valt ut, inte heller hade vi valt ut vilken stad vi skulle ta sikte på eller ens vilken av de danska öarna som skulle hysa oss vår första natt utomlands med vagnen.

Läs mer »

Kommentarer Inga kommentarer »

Vi har under åren varit på ett antal husvagnsträffar och visst är det trevligt att träffa massa människor men problemet är att man oftast knappt hinner säga hej till alla. När man sätter sig i bilen för att åka hem och summerar ihop  träffen/helgen som passerat konstaterar man varje gång att man knappt hunnit umgås med någon. Detta har gått och molat (uttryck från en fd. arbetskollega) en tid.

Kommentarer Inga kommentarer »