När vi vaknade på tisdagen var det grått och trist ute. Regnet hängde i luften så vi bestämde att “göra en dag på stan”. Fast först tog vi en tur ut på den ö som heter Daftö och som skiljs från fastlandet av en bro med reversibelt körfält. Och när vi väl var på Daftö så fortsatte och fortsatte vi. Jag minns inte namnet på alla de öar vi gled över men enligt skyltarna skulle vägen leda till Saltön…dit kom vi dock aldrig för vi hann tröttna och vände åter. När vi passerade vår camping på väg in till till Strömstad så öppnade sig himlen. Regnet fullkomligt öste ner. Vi suckade lite över vår otur men efter att ha snigelkört genom ett Strömstad med värre trafik än Stockholm i rusning så hade det hunnit spricka upp igen. Vi flanerade lite bland fina hus och backiga gator. När vi kom ner till hamnen åt vi räkor och skagenrörebaugetter innan vi fyllde på våra matkassar med färsk lax och rökt makrill till kvällens middag. När vi åkte in till Daftö resort så möttes vi av ett par stora trailers. På dessa showade fyra pirater utsända av norska VG. De dansade, sjöng, skojade med barnen och delade ut leksaker. Att allt utfördes på norska förbryllade våra barn en liten stund men musik är ju barriärsbräckande så efter en stund hoppade de med efter givna direktiv.  Åter vid campingplatsen möttes vi av att vårt förtält bokstavligen badade i vatten. Muttrande började jag ösa ut så mycket det bara gick medan Majk gick ner till receptionen och bad om hjälp. Två vaktmästare dök upp och med piasavakvastar sopade de bort vår översvämning. Lite surt gnällde vi över att det var dåligt att platserna inte höll bättre kvalité på en camping som tar över 400 spänn för en natt – vaktmästaren höll med och berättade att inför nästa säsong så skulle alla platser vid piratlandet göras om. När vi så åter hade fått torrt under fötterna tog vi en promenad på området.  Daftö är en stor camping (uppdelad i två delar på varsin sida “stora vägen”). På den sida vägen vi bodde ligger piratlandet, poolen, restaurangen, aktivitetshuset, minigolfen, affären och receptionen. Vår del var hyfsat flack men delen som ligger närmast havet var otroligt backig. I dessa backar har de pressat in säsongscampande norrmän i parti och minut.  Enorma vagnar med stora altaner i långa rader. På tillbakavägen blev vi omkörda av daftötåget så självklart bad barnen om en tur. Eftersom jag och Majk inte hade våra brickor på oss (som gav access till det mesta) och dessutom hade hunden med oss så fick killarna åka med på egen hand. Roligt värre för ett par smågrabbar. Till middag grillade vi sedan vår färska lax och insåg att livet är rätt najs.

På onsdagen var det åter vackert väder. Efter frukost tillbringade vi några timmar vid poolen. Poolpiraterna var där och lekte med ungarna men då detta var i den stora poolen så begränsades vår barn rätt kraftigt då djupet var större än de klarade av. Efter badet packade vi en picknickkorg och gick över stora vägen för att delta i sandslottstävlingen. Killarna kämpade tappert men föll på målsnöret. Surmulet konstaterade de att de barn som hade fått vuxenhjälp vann tävlingen. Välkommen till livet! Vi hade även tagit med krabbhinkarna och håvarna så efter att vi hade mumsat vår picknick blev det krabbfiske. Killarna jublade då de fick upp en krabba…och när de fick upp en sjöstjärna…och när de såg en manet. När vi kom tillbaks till vagnen sprang killarna till piratlandet och jag och Majk satt och njöt av att ha semester. Varannan dag hade de teater på scenen bakom piratlandet. Denna dag var en av de varannan så killarna ville se på teater medan vi fixade med middagen. Den utomhus liggande teatern kostade en slant men även om det inte var fullt hus så var den ändå otroligt välbesökt. Och av det vi hörde bjöds det på en riktig föreställning med sång och dans. När vi hade ätit middag lovade Majk att spöa oss i mingolf. Jag spelar ytterst sällan minigolf (ärligt, hur kul är det?) men på denna bana ställde jag frivilligt upp. Tills vi såg Daftös så har vi tyckt att Lidköping har en fin äventyrsgolfbana. Lidköping, släng dig i väggen! Majk höll det han lovade och spelade brallan av oss andra (hur svårt det nu är att vinna över en sju- och en åttaåring samt en halvitalienare med tålamod som en hundvalp). Då de hotade om regn till morgondagen och vi skulle checka ut före 10 packade vi sedan ihop alla våra utegrejer och rullade in markisen. Skönt att ha det gjort så att torsdagen inte behövde börja med stress att hinna.

Då vi på torsdagen checkade ut var det med lite blandade känslor. Vi trivdes jättebra, särskilt barnen, men det skulle ändå bli skönt att åka någonstans där det inte kändes så stressigt att hinna vara med om allt. Dessutom kan jag ärligt säga att jag blev lite trött på alla norrmän som var precis överallt. Nu förstår jag hur det är att vara grek på Kreta eller spanjor på Mallorca.

+ Väldigt fräscha serviceutrymmen med fria duschar
+ Extremt mycket att göra för barnen
+ Kalasfin lekplats

- Dåligt skyltat för att hitta till Daftö
- För barn som svävar mittemellan simkunnig och sjunkbomb är stora poolen för djup medan barnpoolen blir för grund

Vi betalade 425:-/dygn inkl. el

Sånt som också hände på denna resa: Anton släppte spärren och gick från sjunkbomb till simkunnig.

Vid frukost nästkommande dag ringer det på min telefon. Jag blir lite lätt förbryllad när en hallänning i andra änden förkunnar att de har för avsikt att komma hit och gästa oss. Vi har inte träffat Göran och Marie sedan Elmia förra året och såg fram emot deras besök.
Vi beslutar oss för att kila ner och bada efter frukosten. Solen strålar och det är trots tidig förmiddag redan över 25°C i skuggan så ett dopp kan ju inte vara fel. Jag är lite orolig för Vänern, som vi blivit varnade för ska vara kall, men uppe i Säffle är temperaturen helt okej. Vi tar sedan en liten tripp på de fina klipporna bortanför badet när vi plötsligt håller på att kliva på en liten snok. Den hinner, snabbt som ögat, söka skydd i en skreva i klippan. Pojkarna blir lite besvikna då de missar ormen precis men vi fortsätter vår upptäcksfärd nu med blicken riktad mot berget när vi plötsligt får syn på en till i vattnet. Pojkarna har aldrig tidigare sett en levande orm i det fria. Neo vill att vi tar med den hem men Eva blänger en del och muttrar att vi kanske ska fortsätta … UTAN en orm och vi lämnar snoken för att gå tillbaka till vagnen för lunch.
Strax efter lunch infriar hallänningen från gryningen sitt löfte och står utanför vagnen. Det visar sig att dom står i stort sett bakom vår vagn. Resten av dagen rullar på med en hel del umgänge och slappande i värmen. När det frampå kvällskvisten kommer en liten skur kryper in under vår markis där vi “ljuger” ikapp resten av kvällen. Innan vi säger god natt tar vi en promenad upp till fyren. På vägen tillbaks till campingen slår vi följe med en grupp holländare som precis har sett sitt fosterland få stryk i VM-finalen i fotboll.

Duse Udde ligger fantastiskt fint just ute på en udde. Campingen har en egen vik vilket gör att man “slipper” Vänerns riktigt kalla vatten och värsta vindar. Längst ut på udden ligger det en fin restaurang med utsikt över Vänern. Restaurangen är uppbyggd under den fyr som nattetid varnar för klipporna nedanför. För de som inte vill bada vid sandstranden finns ett klippbad bortom restaurangen. Eftersom Eva älskar hotellfrukost så bestämmer jag att vi, på måndagsmorgonen innan vi ska dra vidare, ska inta frukost i den mysiga restaurangen. Efter att ha ätit oss mätta på smörgåsar och våfflor tar vi farväl av våra vänner och sätter kurs mot västkusten med Strömstad som mål.

+ Mycket trevlig och hjälpsam personal
+ en hel del aktiviteter för barn … dock får man ladda med 10:or för allt verkar kosta en tia.

- Det neandertaliga diskrummet

Vi betalade 290:-/dygn inkl. el och då var duscharna gratis.

På torsdagen studsar jag nästan ur sängen då Majk vid 6:30 startar bilen som står parkerad precis utanför min huvudända. Efter att ha hört honom mullra iväg i soluppgången och kontrollerat att ungarna fortfarande sover somnar jag om. Jag vaknar ett par timmar senare till en strålande morgon. Eftersom Majk inte var ledig denna torsdag åt jag och småkillarna frukost ensamma. Dagen varvar vi sedan med att glo på folk som rangerar, att spela kubb, att glo, att bada, att glo, att spela krocket och att glo. När Majk återvänder till Läppe vid 17-tiden har vi mycket att berätta från vår dag i solen. Då middagsdisken är avklarad sitter vi under markisen och låter vinet fylla oss likt de midsommarlängtande ekipagen fyller campingen. Bäst som vi sitter där och smygtittar på andras kamp med klossar och stödben så rullar ett ekipage in på campingen som vi känner igen. Våra grannar, Marina och Thomas med son, har också beslutat sig för att fira midsommar i Läppe. Kul!

På midsommarafton ligger vi länge i sängarna och drar oss. Så pass länge att det efter frukost är dags att klä midsommarstången. Ungarna är eld och lågor men i övrigt är intresset för att klä stången riktigt svalt. Tillsammans med Marina och Thomas klär vi så gott som hela stången. Från den fullbelagda campingen ansluter sig sedan en mamma med två barn och vi låter dem avsluta beklädnaden medan vi går och ordnar lunch. Efter lunch är det så dags att bära ner stången till stranden, resa och sedan dansa kring den. Allt avlöper utan problem och efter att campingvärden har bjudit barnen på glass väljer vi att bänka oss under vår markis och äta chokladdoppade jordgubbar, dricka champagne och prata husvagnar med grannarna. Kvällen är ljum och grillmiddagen intas sent till tonerna av tvåmannabandet som spelar långt in på midsommarnatten.

Även lördagen bjuder på vackert väder. Vi tillbringar så gott som hela dagen nere vid badet. Mellan doppen hinner vi äta lite, dricka något samt gå en tipspromenad med helt omöjliga frågor. Då jag ska jobba dagen efter och vi alltså måste checka ut senast vid 10 så rundar vi av kvällen tidigt…om det inte hade varit för den braiga filmen som visas på tv precis när vi ska släcka ner så hade vi sedan varit pigga på morgonen då vi som första ekipage betalar och ger oss iväg.

+ Den, som alltid, jättetrevliga personalen samt alla aktiviteter de med glädje bjuder in camparna till.

- Att varmvattnet inte på långa vägar räcker till en så hårt belastad helg som midsommar. Att betala för varm dusch är trist men att betala för en kall dusch är åt helvete.

Vi betalade 245:-/dygn inkl. el samt förhöjd midsommaravgift

Vi åkte hemifrån sen fredagseftermiddag. Från Eskilstuna till Finspång finns det flera vägval. En del av valen är raka, fina vägar medan andra val är kringelkrokar på små och smala vägar. De som känner oss vet vilket vägval vi gjorde. Vägvalet gjorde att vi kom fram efter Peter och Annelie så de fick “äran” att välja ut våra platser. Och det gjorde de med bravur. Bredvid varandra stod vi uppställda och blickade ner över den övriga campingen och ut över sjön. Grönt och fint intill den enkla lekplatsen och med badstranden inom synhåll. Perfekt! Det var inte bara Peter och Annelie som mötte upp oss då vi kom utan även Nina och Tobbe som står säsong på Småängen ingick i välkomstkommittéen. Efter lite korvgrillning gick vi alla in till Peter och Annelie där vi slutade kvällen med skvaller och ljug.

Lördagen bjöd på vackert väder och då barnen, direkt efter frukost, frågade om de fick bada sa jag ja. Jag trodde att de skulle ångra sig så fort de satte ner fötterna i vattnet men de var många gånger tuffare än så för när de väl hade kommit ner till sjön fick vi dem knappt därifrån. Efter en promenad på området och dusch i det välskötta duschrummet bänkade jag, Annelie och Nina oss i Ninas förtält. Vi bullade upp med jordgubbar och champagne och sedan ohhhh:ade vi och ahhhh:ade vi oss igenom Viktoria och Daniels bröllop. Ju mer champagne (och rosévin) vi fick i oss desto mer fnittriga och tårögda blev vi. Majk, Peter och Tobbe satt under tiden uppe i Peter och Annelies vagn. De påstod att de inte var så mesiga som vi att de tittade på kronprinsessebröllopet, men vi vet att de satt som tända ljus och följde hela spektaklet. När prinsessan gick på toaletten rumlade vi upp till våra män som precis hade sparkat igång grillarna. Efter en sen men smarrig middag drabbades vi alla av paltkoma och valet mellan att sitta ute bland myggen eller ligga på rygg i vagnen var otroligt lätt. Jag tror jag somnade innan småkillarna denna kväll.

På söndagen var det inte fullt lika vackert väder. Detta hindrade inte ungarna från att bada. Medan de röjde omkring på den lilla, fina stranden började jag och Majk att packa ihop. Annelie och Peter åkte, som brukligt, hemåt tidigare än vi. Jag och Majk gick bort till det stora och fräscha servicehuset och diskade upp gårdagens enorma disk. När sedan även Nina och Tobbe drog iväg valde även vi att kroka på och åka hemåt.

+ Det jättetrevliga sällskapet
+ Superplats

- Lite väl långt till det fina men enda servicehuset

Vi betalade 190:-/dygn inkl. el

Strax efter klockan 21:30 glider vi in i Centrala Göteborg, utan någon som helst aning om vart vi ska. Jo, vi ska till Frihamnen men vi fick inte följa skyltningen dit hade vi blivit tillsagda av Peter. Istället ringer vi upp Peter och han guidar oss genom Göööteborg ner till Frihamnen och en halvtimme senare ser vi den alltid lika glada nunan på Peter som står och vinkar åt oss. Vi rangerar lite snabbt i hamnen precis bredvid banan och sedan sitter vi och avnjuter lite god whiskey inne hos “värdparet” innan John Blund kallar på oss.

Nästkommande dag har vi bestämt att vi ska överraska barnen med ett besök på Liseberg eftersom det endast är sponsorkörningar och övriga testkörningar på banan. Vi tar spårvagnen in till stan och barnen är nästan klara redan nu…åka spårvagn is the shit! Vi hoppar av inne i stan eftersom vi missat att packa ner shorts till ungarna och efter ett snabbt stopp inne på Nordstan bestämmer vi oss för att gå genom stan och Avenyn upp till Liseberg. Göteborg visade verkligen upp sin allra bästa sida med strålande solsken och härlig fredagsstämning på stan. Längst upp på Avenyn börjar de små tröttna lite grann så vi bestämmer att göra att snabbt depåstopp på McDonalds för att fylla upp med lite energi och lägga grunden inför dagens övningar. Detta var förmodligen det sunkigaste McDonalds jag varit på iofs höll dom på att bygga om men vad gör det när man inte kan stå på samma plats längre än 4 sekunder för då riskerade man att fastna på golvet som mest påminde om sån där tejpremsa man har på landet för att fånga flugor. Efter uppfyllda reserver var vi återigen på på väg och ett par minuter senare närmar vi oss entrén när Anton ljudar Liiiiseeebeerrrg …. LISEBERG utbrister han och skiner upp nästan värre än solen strålar denna dag. Dagen inne på Liseberg flyter och ungarna åker Rabalder, Rabalder, Rabalder och Rabalder och vi försöker berätta att det finns ju fakiskt fler saker att åka. Okej, nickar de och kastar sig iväg för att åter igen stå i kö till…Rabalder Efter ytterligare ett par åk lyckas vi lura med oss dem för att kolla lite andra saker och de åker Sagoslottet, Farfars bilar, Små grodorna och allt vad de heter. När det snart börjar suga i tarmen igen bestämmer vi oss för att testa pizzabuffén på Applåd. Vi blir lotsade fram till ett bord likt man blir på PizzaHut. Mamma och pappa får en stor stark till maten men här är det slut på likheterna. Den viktigaste detaljen var under all kritik. Mikrad Billys för 89:-/person! Aja, vi blev mätta och kvällen var fortfarande ung och ungarna hade mer åk i kropparna så jag och Eva slog oss ner på en uteservering och kommenderade hopp o lek åt ungarna. Efter en dryg timme kände vi alla att det var dags att dra sig tillbaka mot “base campen” och efter en tur med spårvagnen var vi återigen ute på bananpiren igen. Där grillade vi lite gott och drack lite mer gott i goda vänners lag. Vi drog oss tillbaka skapligt denna aftonen för dagen efter var det RACING TIME.

Nästkommande morgon vaknar Neo lika tidigt som vanligt och börjar strax efter klockan 06:30 att tjata om att vi måste gå nu för han har hört racerbilar. Nej Neo, vi måste äta frukost först och sedan måste någon väcka upp racerbilarna osv. Han lugnar sig en aning när han konstaterar att det kör faktiskt inga racerbilar ännu. Peter kommer förbi och hämtar upp mig för vi ska titta på Porsche Cup’s tidsträning från innerplanen dit knappt INGEN får gå…man tar ett kliv åt vänster och man har en Porsche svischande förbi en i dryga 150 km/h 30 cm ifrån en. Tar man sedan två kliv åt höger blåser de förbi i typ 130 km/h 40 cm ifrån en….behöver jag säga att smilet gick från öra till öra? Vi tog även en sväng genom depån och såg massa STCC-bilar stå “upplinade” för sin sista tidsträning. Jag lufsade efter Peter likt en liten hundvalp och jag log nog oerhört korkat hela tiden. Vi kollade även in ett par “posteringar” på baksidan av banan där Peter surrade med ett par flaggvakter och jag smög fram mot staketet för att kika när helt plötsligt en BMW i form av Ted Björk dånar förbi ca 15cm från min snok i nästan 200km/h. Han håller på att slita av mig t-shirten, jag hinner knappt vända huvudet för att följa hans framfart genom nästa kurva när ett par bilar till dånar förbi och jag står återigen med ett urkorkat leende och världens sjysstaste backslick åt fel håll … FY FAN va mäktigt!

Jag börjar känna mig lite stressad över att ha lämnat Eva med barnen så vi beger oss tillbaka till “base campet” där Peter lämnar mig för att sköta lite sysslor han faktiskt är här för att göra. Vi bestämmer oss för att träffas lite senare när racen börjar så vi kastar i oss en lättare lunch och beger oss sedan mot banan igen. Där får vi en utsökt plats att studera racet från. Ungarna hoppar upp på en 1½ meter högt betongfundament där dom kan titta racen säkra medan vi står bredvid. Det första porscheracet avlöper utan några större problem och strax efter målgång är det en så kallad “gridshow” där man får gå omkring bland bilarna och snacka med förarna, ta kort ihop med dom, kika närmare på bilarna och samla lite autografkort.  Tyvärr blev Eva lite besviken eftersom Hans Kungliga Höghet Prins Carl Philip inte får närvara vid dessa aktiviteter men hon fick ett autografkort i alla fall. Racen fortsätter och en del andra spex och underhållning hålls mitt framför näsan på oss. Bland annat skrämmer en rallyförare skiten ur en stackars ung kvinna som “vunnit” en plats bredvid honom när han ska drifta på banan. Sedan närmar sig en helikopter från havet med nåt som hänger under…en spritt ny Koenigsegg Agera direkt från fabriken är det den släpar på. Peter Sundfeldt visar upp vad den går för på banan…ja så gott det gick för bilen var nog inte riktigt intrimmad och gick sisådär men det var riktigt mysigt ljud när den passerade förbi oss och varvade ur med spinnande bakhjul.

Efter detta spektakel var det återigen dags för lite race och STCC’s och Porsche Cup’s andra race stod på schemat och nu märktes det att nu gällde det, det sladdades, knuffades, kördes av, kördes på…ja bokstavligen talat parkerade en Porsche ovanpå motorhuven på en annan Porsche till publikens förtjusning…lite däckspinn och knagglig plåt/plast uppskattas. Denna dag avslutades åter igen med grillning och gott sällskap och vi kom nog inte i säng förrän en bra bit efter midnatt men vad gör det när man har trevligt.

På söndagen gjorde Eva och Annelie upp planer om gemensam hemfärd eftersom våra vägar gick åt samma håll, så strax före Skara stannade vi på en jättefin rastplats och grillade lite korv och hade det lite småmysigt i gräset…tänk om man kunde stanna ute ett par dagar till. Eftersom vi inte hade bråttom hem tog vi diverse småvägar och stannade även till i Karlsborg för en kopp kaffe och glass där nationaldagsfirandet började se sitt slut. Vädret var så där perfekt att man absolut inte hade lust alls att återvända till verkligheten. Uppe vid Askersund skildes våra vägar och vi tog farväl av våra vänner för denna gången och vi fortsatte vår “road trip” ensamma  på diverse småvägar genom Södermanland.

Tack så hemskt mycket för en superduperhelg Peter & Annelie.

Redan på onsdagskvällen begav vi oss hemifrån. Som de flesta som följer vår blog vet så slutar jag ofta 19:30, alltså kom vi inte iväg förrän det hade börjat skymma ute. Vi hade bestämt att träffa Peter och Anneli utanför Mjölby för att tillsammans åka de resterande milen till Gränna. De väntade tappert på oss medan vi i ösregn hankade oss fram över östgötaslätten. Efter kramkalas och överräckande av nykokt kaffe i Mjölby hackade vi i oss den sista sträckan. Då vi kom fram till campingen hade den så klart hunnit stänga men vi svängde in på den intilliggande, stora parkeringen och “fricampade” tillsammans med Json och hans familj samt ett tiotal andra ekipage som av någon anledning stod utanför grindarna. Vi hann knappt veva ner stödbenen innan värsta välkomstkommitéen rumlade ut från campingen. Härligt att se så många välbekanta fejs mitt i natten.

Många fler än vi hade bestämt att starta helgen en dag för tidigt så nästan hälften av alla deltagare var redan på plats då vi på torsdagsmorgonen intog vår plats efter en p-platsfrukost. Platserna hade tilldelats av campingvärden och vi hade fått en fin plats med sjöutsikt…fast sjöutsikten såg vi inte röken av förrän dagen efter eftersom det låg ett tjockt dimtäcke över Vättern hela torsdagen.  Dagen rullade på i sakta mak. Vi bekantade oss med omgivningen, hälsade på gamla och nya ansikten och drack en hel del öl. Kvällen avslutades rätt tidigt då dagen efter skulle bli hektisk.

På fredagen vaknade vi till något bättre väder. Det hängde fortfarande regn i luften men tjockan som vi hade varit insvepta i ett dygn hade börjat skingra sig. Efter frukost tog vi bilen den korta sträckan upp till Grännas mysiga “citykärna”. Vi var inbokade för visning på ett polkagriskokeri. En och en halv timme senare rullade vi åter mot campingen, nu med två påsar fulla med polkagrisstänger samt en nyskriven skadeanmälan på bilen då en av grännaborna var alldeles för backningsglad utan att vända på huvudet. Nästa inbokade aktivitet var ett remmalag ute på Visingsö och då vi var tvugna att passa en färjetid för att ta oss över Vättern kastade vi bara i oss lite grillad korv innan vi med raska steg gick den korta vägen ner till färjelägret. Efter en färjetur som tog ungefär en evighet så fick vi då hoppa upp på de långa vagnar som för häst skulle ta oss över halva ön. Även om själva resan inte bjöd på så många överraskningar så var det ändå en trevlig stund i ett stort sällskap av goda vänner. Turen gav många skratt i en vacker natur där den oförorenade luften ömsom luktade vårskog och hästprutt. Åter till campingen hann vi sitta ner och snacka någon timme innan det var dags att starta grillarna och duka upp långbord inne i servicehuset. Middag med många skål intogs sedan innan det var dags att gå bort till det jättestora partytält vi hade hyrt för träffen. Karaoke tog vid och vissa sjöng sämre än andra men skämdes inte för det. Då kontakten drogs ur karaokemaskinen avrundade vi kvällen/natten i Mattias (GLIDARN) och Bibbis långa Tabbert. Tack för Mojiton!

På lördagen valde vi att bara ta det lugnt fram till klockan 14. Då drog “femkampen” igång. En femkamp som var tänkt att hålla en nivå passande de barn som var med på träffen men både barn och vuxna gjorde sitt bästa för att vinna denna kamp som i slutänden vanns av Björn (Dalas man). Samtidigt med femkampen hölls det loppmarknad. En del fina saker bytte ägare och själv blev jag nöjd över att bli av med vår gamla servis samt den ensamma stackars pallen vi hade gömt under sängen då vi införskaffade nya. När lekandet var över grillade vi åter med våra campinggrannar (vi hade haft turen att hamnar nära både Lindblommarna, Diddarna och Peter och Annelie). Ytterligare en familj (Blomsan) slöt upp till vårt långbord i kvällssol och när disken var avklarad tågade vi sedan bort till partytältet för prisutdelning samt för att avrunda kvällen med karaokesång.

Söndagen blev som den brukar bli efter en forumträff. Folk bryter upp under hela dagen och campingen går från en kokande gryta till ett stilla lugn. Vi lämnade Gränna strax efter 13 och styrde mot norr. Efter ett långt stopp i Vadstena rullade vi sedan in på tomten hemma runt åtta på kvällen. Festen var slut för denna gång – nu ser vi fram emot att vara endast gäster på nästa års träff.

Så vad tyckte vi då om Grännastrandens camping? I det stora hela var det en bra camping. Platserna var inte särskilt stora men vi hade, som sagt, fått en rätt fin plats så utsikten uppvägde den lite trånga platsen. Vi stod nära det fräscha servicehuset (det fanns en äldre byggnad bakom men jag var aldrig inne i den) där badrummen var väl tilltagna med både dusch och toalett bakom låsbar dörr. I köksdelen fanns det en stor industridiskmaskin som jag vet att Majk (och typ hundra andra) använde sig av men jag som är lite larvig då det gäller baciller valde varje gång att diska för hand…och till detta var köksdelen i servicehuset helt värdelös. Alldeles för liten yta att diska på samt total avsaknad av spillkant så fötterna var minst lika blöta som händerna efter avslutat verk. I den del som var som ett allrum fanns det flera matbord (dessa drog vi ihop och gjorde långbord av om kvällarna) men det fanns även sköna fåtöljer och en stor tv-skärm. Ungarna älskade detta rum och tillbringade en hel del av tiden i detta sällskapsrum. Campingen har en äventyrsgolfbana men till min stora lycka hade denna inte öppnat för säsongen då vi var där. Även badplatsen låg öde under vårt besök men av vad jag har sett på bilder så används den flitigt på sommaren. Gissningsvis rensar de upp på stränderna innan badgästerna anländer för när vi var på besök såg det inte alls inbjudande ut. Campingen ligger på gångavstånd till Grännas stora turistgata med charmiga souvenir- och polkagrisbutiker i långa rader. Även närheten till färjelägret var tilltalande.

+ Det trevliga bemötandet från personalen

- Att det var ett högre pris att stå på elplats trots att man betalade för elkostnaden via mätare

Vi betalade 210:-/dygn exkl. el

Även campingen hålls i trim. Jag tror att de har haft en städare anställd i veckorna, en städare som har hållit efter det grövsta i servicehusen. Men även de boende på campingen har haft städschema och som alltid när olika människor ska samsas om en uppgift så råder det delade meningar om hur uppgiften bäst ska utföras. Jag har aldrig upplevt att det har varit orent i servicehusen men jag har förstått på snacket över kvällsdisken att det har pågått någon form av intern kamp om vem som tar sysslan på största allvar. Snöskottningen har under hela vintern varit exemplariskt skött och trots att man fick skotta sin egna plats så var detta aldrig betungande då det fanns gott om utrymme att dumpa snö (dessutom var det mest Majk som skottade).

Förutom de rena vinteraktiviteterna så anordnade även campingen vissa samkväm. Majk och ungarna var uppe till Halloween då det bjöds på tacokväll och spökpromenad. Eftersom jag jobbade den helgen missade jag allt det trevliga på campingen och även den supermysiga eldfesten som hölls nere vid Karlslund i Örebro. Det var fler umgängeskvällar uppe i Ånnabodas klubbstuga men då vi inte riktigt har uppnått medelåldern där har vi istället haft roligt i vår vagn ihop med andra  familjer från campingen och besökande vänner. Däremot var vi med på lite olika saker som CC-ung anordnade…mest för att anordnarna är så trevliga. Vid ett tillfälle ville vi själva låna klubbstugan. Det pratades så vackert om att alla hade tillgång till klubbstugan men den eftermiddag vi ville ha tak över huvudet skulle det städas efter den påskfest som hade rått kvällen innan. Vilket i och för sig är rätt schysst mot de som hade festen men som så påtagligt inte gäller alla som lånar lokalen utan bara det inbodda gänget ur klubben för inbördes beundran. Jag kan ju säga att ett sådant uppförande bara cementerar den bild jag har av CC-campingar och deras boende.

Vi tillbringade rätt många dagar uppe i Ånnaboda. Både korta weekends, dagar mitt i veckan och storhelger. Men det kvittade när vi var där, det var alltid precis lika dött på campingen. Visst fanns det människor i vagnarna omkring oss men man såg dem bara när de gick förbi med diskkorgen. Jag gissar att bristen på liv och rörelse berodde på att det inte var så jättemånga barnfamiljer på campingen. Vi hade dessutom valt ut en plats nere på den del som har tillhört CC längst tid. Troligtvis hamnade vi mitt i gropen av året runt-campare.

Som helhet gillade vi Ånnaboda camping. Själva platsen uppfyllde alla våra önskemål. Tyvärr tror jag att vår på förhand satta CC-stämpel också uppfylldes…med råge. Verkligen synd på en, för oss, så perfekt camping.

När vi sent på fredagen dök upp strax utanför Arboga fick Peter komma upp till bommen och släppa in oss.  Majk har så klart sett personalen i det lilla receptionshuset (han bjuder alltid på “semesterkostnaderna”) men jag har inte vid något av våra besök sett en levande själ där. Man kan lugnt påstå att öppettiderna under lågsäsong är mycket begränsade. Vi vevar bara ned stödbenen för sedan bjuder Annelie på champagne och vi blir sittande utomhus tills John Blund släpar in oss i vagnen.

På lördagsförmiddagen åkte vi in till Arboga. Så här ett halvår i efterhand kan jag inte komma ihåg om vi gjorde Arboga först och Jäderbruksdagarna sedan eller tvärs om men vi hann i alla fall med både ett besök inne i Arboga stad (så sorgligt ful citykärna i en annars söt stad) samt ett besök på en bonnamarknad strax utanför Arboga. Inget av de två lämnade några större avtryck i våra minnen…om man inte räknar med mitt habegär jag fick i solros-självplocks-trädgården. När vi, åter på campingen, hade fyllt på energiförråden gav vi oss ut på en långpromenad. Herrfallet har en verkligen mysig “strandpromenad” och medan vi gick där och småpratade såg vi plötsligt en gulorange fläck på marken. När vi väl hade knäböjt för denna fläck insåg vi att det fanns liknande fläckar både där, där, där och där. Vi hade klivit rakt in i ett kantarellparadis. Majk och Peter fick roa barn och varandra för jag och Annelie satt mest på huk under hela promenaden. Även denna kväll satt vi ute och mös. Det blåste en del men vi hade ställt vagnarna relativt nära varandra i en L-form så vi märkte knappt av blåsten.

På söndagen åkte Peter och Annelie hem rätt tidigt. För det första hade de campat ett par nätter innan vi dök upp och för det andra hade de lite längre hemresa än vi. Vi själva valde att avsluta campingturen på eftermiddagen. Trots att själva syftet med besöket på Herrfallet hade åkt hem så var det ändå en fin och ledig dag.  När mörka moln började dra ihop sig packade vi ihop och återvände hem.

+ Den fina omgivningen

- Precis lika stendött som vi minns

Vi betalade 180:-/dygn inkl. el

När Loppan skulle börja sitt andra år på gymnasiet så lovade vi att skjutsa henne till skolan. Då hon under skolveckorna bor på internat i närheten av Nyköping passade vi på att fylla vagnen med annat än skolböcker. Vi hade hört en del gott om CC-campingen Strandstuviken och då den ligger i Nyköping föll det sig ganska naturligt att nu prova den.  Precis som vanligt så jobbade jag till 19:30 på fredagen så vi kom hemifrån rätt sent. När vi rullade in på campingen strax före 22 hade det hunnit bli mörkt men vad gjorde väl det då vi fick fantastisk (?) hjälp (?) av tre (!) okända människor. De dirigerade, pekade, diskuterade, överlade och blev till slut hyffsat nöjda med hur de hade lotsat Majk att backa in vagnen på en stor och plan tomt. Vi hade hört talas om att CC-människor hjälper till att rangera…uppenbart vare sig man vill ha hjälpen eller ej.

Dagen efter tog vi en lång promenad kring campingen. CC-campingen är rätt stor och ligger fint insprängt i skogen långt, långt bort från stan. Det fanns ett nybyggt servicehus men jag var aldrig in i det så jag kan inte säga bu eller bä. Däremot testade jag den utomhus liggande diskplatsen och den fyllde sitt syfte. En rolig detalj var att det vid diskplatsen fanns en maskin som tillverkade is – praktiskt! En mindre rolig detalj var toaletterna som låg liksom på ett podium. Alla som var nödiga fick kliva upp på denna enorma stubbe och inför allas blickar stiga in i härligheten. Tack och lov har vi toalett i vagnen.
Till granne har campingen en annan camping som fyndigt nog också heter Strandstuviken. Det är denna camping som har det fina läget men då vi var där på sensommaren var det stiltje. Stiltje var det däremot inte på CC-campingen för till kvällen skulle det dukas upp för kräftkalas. Vissa barnaktiviteter drog igång redan mitt på dagen, vänner och bekanta strömmade in under dagen och i diskrummet bakades det bröd i långa banor. Vi kände oss lite som snyltgäster på kalas (kan ju ha berott på att vi hade blivit tilldelade en av platserna precis innanför grinden) så vi valde att istället ge oss in i skogen och leta svamp. Eftersom jag skriver i efterhand minns jag inte nu om vi hittade nån svamp men jag minns att vi höll ett eget kräftkalas i vår vagn. Hade det inte varit för att en av sönerna plötsligt fick hög feber så hade vi nog tagit en sväng bort till dansbanan på kvällen för det var ett himla drag till långt in på småtimmarna.

På söndagen vaknade jag med feber. Sonen som hade varit krokig dagen innan var nu pigg igen så Majk och barnen tog en tur ner till havet och spanade in maneter. Jag själv minns inte mycket av denna dag då jag låg raklång mest hela tiden. Loppan hade kommit överens med skolan om att dyka upp vid åtta-tiden så vi bad om att få stanna på campingen till cirka 19 – vilket de inte såg några som helst problem med att tillmötesgå. Så när jag på sen eftermiddag äntligen började känna hopp om liv igen kunde vi sitta utanför vagnen och njuta av den härliga augustisolen innan vi packade ihop och utförde det uppdrag vår resa hade som mål.

+ Jag kan inte komma på några direkta plus. En medioker campingplats som vi mest troligt inte kommer återvända till

- Att ingen frågade om vi behövde rangeringshjälp, utan de klev bara in och tog över min roll helt och hållet

Vi betalade 175:-/dygn inkl. el

Mycket riktigt så väcktes vi av “VI ÄR PÅ SOMMARLAND!” Efter ett kramkalas i sängen med tjatter om alla olika attraktioner så åt vi frukost och promenerade sedan ner till campingens egna entré till slaget 10. Sedan följde en lång, solig och innehållsrik dag. Vi började lite lätt i motordelen av Sommarland för att sedan gå över på tivolidelen och sedan avsluta i baddelen. Sommarland är verkligen perfekt uppdelat och vi var glada över att vi hade inväntat 120 cm, för även om det finns mycket att göra för de som är kortare så finns det verkligen mängder av grejer att göra då man är över 1,2 m. Något annat som är perfekt med Sommarland är att även om det är otroligt mycket människor där så är det ändå rätt gott om plats. Det var bara vid baddelen det var trångt och lite köigt men med tanke på att det var det bästa vädret på länge var det förståeligt att folk gick man ur huse och passade på att njuta av sommarens sista suck. Och när jag nu skriver om perfekt så måste jag även lovorda Sommarland för att de har överkomliga priser i restaurangerna…även om just vi hade valt att ta med picknick denna gång (det finns grillmöjlighet inne på området) så sparar jag det i minnet ifall vi återkommer ett annat år. Eftersom kvällen innan hade blivit sen rundade vi av vårt parkbesök strax efter 16. Detta visade sig vara ett smart drag då vi, tillbaka på campingen, fick hela servicehuset för oss själva. Vi hann både duscha i de fräscha duscharna (som iofs stod öppna på rad), äta middag och diska på de utomhus liggande diskplatserna innan campingen åter fylldes med barnskrik, grillrök och köer. Medan barnen sedan lekte med nyvunna vänner tog Majk och jag en promenad runt campingen. Sommarlands camping är inte Sveriges största men den tillhör nog i alla fall en av de större. Själva campingen ligger fint inbäddad i grönska, har många fräscha servicehus, stora gräsplaner, flera lekplatser och framförallt ett levande receptionsområde med både restaurang, affär, storbilds-tv, minigolf och tombolas. Precis sånt som jag älskar med en campingplats. När barnen hade somnat för natten tittade jag och Majk på film tills vi insåg att vi var precis lika slut som småttingarna och att en ny lång dag hägrade.

Vi hade redan på lördagen beslutat att gå upp klockan 8 för att packa ihop vårt “läger” och rulla ner till Sommarlands stora parkering. Vi hade köpt ett 2-dagarspass med två campingnätter och två inträden till Sommarland och då utcheckningen var satt till senast klockan 12 på söndagen bestämde vi att ta med oss vagnen direkt istället för att avbryta dagen i parken för att checka ut. Så vi packade snabbt ihop de saker vi hade hunnit dra fram på lördagen, vilket gick rätt snabbt då vi hade tillbringat lite tid i och vid vagnen. När vi som första husvagn på huvudparkeringen (det stod redan en husbil där) hade valt ut en parkeringsplats så lagade vi och åt en stadig frukost medan parkeringen fylldes av bilar och förväntansfulla barn och vuxna. Även denna dag hängde vi på låset och var inne i parken från start. Ungarna fick helt fria händer och bestämde vad vi skulle göra. Vi åkte karuseller och “bergbanor” som jag aldrig trodde de skulle våga, vi badade och plaskade och hejade på Majk då han åkte ett par åk i Fritt Fall och sedan tävlades det hårt i olika motorfordon med utrop som “plattan i mattan” och “jag lät honom vinna”. Vi avslutade sedan vår helg på Sommarland med att se en stuntshow med höga dyk, stänkande vatten, eld och smällare. När vi lämnade Sommarlands parkering hade klockan passerat 19 och förutom ett middagsstopp i Laxå (där finns ett Big Burger – Europas skitigaste Big Burger) så sträckåkte vi hem. Helt slut efter en intensiv helg stupade vi strax efter 24 i säng.

+ Var öppet till 23:00
+ Väldigt trevlig personal på campingen
+ Närheten till Sommarland

- Dåligt skyltat till campingen från E20, som tur var visste Eva att den låg bredvid Sommarland
- Lumpenduscharna, draperi hade ju varit trevligt

Vi betalade 1695:- för två nätter på campingen och inträdet till Sommarland två dagar
Skara Sommarlands Camping
Lat N 58° 24′ 40″
Lon E 13° 33′ 17″

Filmen är som vanligt filmad med en skakig iPhone och visar receptionsområdet med golfbana, pizzeria etc.