Vi bestämde redan i juli att vi skulle tillbringa vintern på Ånnaboda camping strax utanför Örebro. Vid vårt besök på sommaren så tyckte vi att campingen var helt okej och framförallt tyckte vi att läget var suveränt. Inte allt för många mil hem, ett skönt naturområde med trevliga strövområden och vintersportmöjligheter. Och läget har verkligen inte varit något att klaga på. Det är vackert och lugnt uppe i Kilsbergen. Vi har dessutom haft otrolig tur med vädret då de flesta av våra besök har varit kantade av meterdjup snö – något de flesta vill ha då de står vintersäsong. Barnen (och Majk) har åkt en hel del pulka i den fina backen intill campingen. Vi ville åka skridskor på sjön och hade hoppats att isen hade varit plogad men tyvärr var den bara fylld med ett tjockt snölager och borrhålen efter pimplarna. Däremot nyttjade vi den nybyggda raststugan nere vid sjön vid ett flertal tillfällen. Det känns som att Örebro kommun lägger ner en hel del krut på att hålla området i trim.

Även campingen hålls i trim. Jag tror att de har haft en städare anställd i veckorna, en städare som har hållit efter det grövsta i servicehusen. Men även de boende på campingen har haft städschema och som alltid när olika människor ska samsas om en uppgift så råder det delade meningar om hur uppgiften bäst ska utföras. Jag har aldrig upplevt att det har varit orent i servicehusen men jag har förstått på snacket över kvällsdisken att det har pågått någon form av intern kamp om vem som tar sysslan på största allvar. Snöskottningen har under hela vintern varit exemplariskt skött och trots att man fick skotta sin egna plats så var detta aldrig betungande då det fanns gott om utrymme att dumpa snö (dessutom var det mest Majk som skottade).

Förutom de rena vinteraktiviteterna så anordnade även campingen vissa samkväm. Majk och ungarna var uppe till Halloween då det bjöds på tacokväll och spökpromenad. Eftersom jag jobbade den helgen missade jag allt det trevliga på campingen och även den supermysiga eldfesten som hölls nere vid Karlslund i Örebro. Det var fler umgängeskvällar uppe i Ånnabodas klubbstuga men då vi inte riktigt har uppnått medelåldern där har vi istället haft roligt i vår vagn ihop med andra  familjer från campingen och besökande vänner. Däremot var vi med på lite olika saker som CC-ung anordnade…mest för att anordnarna är så trevliga. Vid ett tillfälle ville vi själva låna klubbstugan. Det pratades så vackert om att alla hade tillgång till klubbstugan men den eftermiddag vi ville ha tak över huvudet skulle det städas efter den påskfest som hade rått kvällen innan. Vilket i och för sig är rätt schysst mot de som hade festen men som så påtagligt inte gäller alla som lånar lokalen utan bara det inbodda gänget ur klubben för inbördes beundran. Jag kan ju säga att ett sådant uppförande bara cementerar den bild jag har av CC-campingar och deras boende.

Vi tillbringade rätt många dagar uppe i Ånnaboda. Både korta weekends, dagar mitt i veckan och storhelger. Men det kvittade när vi var där, det var alltid precis lika dött på campingen. Visst fanns det människor i vagnarna omkring oss men man såg dem bara när de gick förbi med diskkorgen. Jag gissar att bristen på liv och rörelse berodde på att det inte var så jättemånga barnfamiljer på campingen. Vi hade dessutom valt ut en plats nere på den del som har tillhört CC längst tid. Troligtvis hamnade vi mitt i gropen av året runt-campare.

Som helhet gillade vi Ånnaboda camping. Själva platsen uppfyllde alla våra önskemål. Tyvärr tror jag att vår på förhand satta CC-stämpel också uppfylldes…med råge. Verkligen synd på en, för oss, så perfekt camping.

Lämna en kommentar