Så var det dags för ytterligare en turné med vår kära husvagn. Vi hade denna helg blivit nedbjudna av Peter (Justme68)  till Göteborg och en helg med underbar racing som huvuddel och dessutom få campa mitt i händelserna. Efter en stressad dag på jobbet (jag ville komma iväg så fort som möjligt) så skyndade jag mig hem. Eva och barnen stod klara och väntade så det var bara att svida om och sedan sätta högsta fart mot Sveriges baksida (även känt som Göööteborg). Resan sydost ut höll så när på att sluta i en riktig katastrof på grund av ett misstag men turligt nog redde det ut sig. Efter Mariestad kom vi ikapp ett par lastbilar. Jag planerade att blåsa förbi dessa när den polskreggade lastbilen, som låg sist av de två, fick för sig att göra detsamma. Fine, tänkte jag och tänkte ta rygg på den men plötsligt började han vela och sedan låg de och “stängde” varandra ett par kilometer. Situationen blev lite småotäck av deras “fjantande” sins emellan. Så när det på en raksträcka blev fritt bestämde jag mig för att passera dessa långa ekipage då den bakre också fick för sig att äntligen göra slag i saken. Plötsligt låg vi tre i bredd och omkörningsträckan var snart slut när det dessutom dyker upp bilar i mötande körfält. Vi lyckas knipa oss förbi men jag var inte alls beredd på vindväggen som släppte när vi passerade den främre lastbilen. En fet sladd med vagnen var ett faktum och jag fick mitt värsta vobbel någonsin. Efter ca 100m reder det ut sig och vagnen ligger lugnt bakom Cherokeen igen. Med facit i handen (och Evas kritvita ansikte i minnet) är jag glad att vi har den bil vi har för hade vi haft kvar Eddan hade vi inte fått se nån racing denna helg. Lastbilarna låg plötsligt inte alls lika tätt bakom längre … 😉

Strax efter klockan 21:30 glider vi in i Centrala Göteborg, utan någon som helst aning om vart vi ska. Jo, vi ska till Frihamnen men vi fick inte följa skyltningen dit hade vi blivit tillsagda av Peter. Istället ringer vi upp Peter och han guidar oss genom Göööteborg ner till Frihamnen och en halvtimme senare ser vi den alltid lika glada nunan på Peter som står och vinkar åt oss. Vi rangerar lite snabbt i hamnen precis bredvid banan och sedan sitter vi och avnjuter lite god whiskey inne hos “värdparet” innan John Blund kallar på oss.

Nästkommande dag har vi bestämt att vi ska överraska barnen med ett besök på Liseberg eftersom det endast är sponsorkörningar och övriga testkörningar på banan. Vi tar spårvagnen in till stan och barnen är nästan klara redan nu…åka spårvagn is the shit! Vi hoppar av inne i stan eftersom vi missat att packa ner shorts till ungarna och efter ett snabbt stopp inne på Nordstan bestämmer vi oss för att gå genom stan och Avenyn upp till Liseberg. Göteborg visade verkligen upp sin allra bästa sida med strålande solsken och härlig fredagsstämning på stan. Längst upp på Avenyn börjar de små tröttna lite grann så vi bestämmer att göra att snabbt depåstopp på McDonalds för att fylla upp med lite energi och lägga grunden inför dagens övningar. Detta var förmodligen det sunkigaste McDonalds jag varit på iofs höll dom på att bygga om men vad gör det när man inte kan stå på samma plats längre än 4 sekunder för då riskerade man att fastna på golvet som mest påminde om sån där tejpremsa man har på landet för att fånga flugor. Efter uppfyllda reserver var vi återigen på på väg och ett par minuter senare närmar vi oss entrén när Anton ljudar Liiiiseeebeerrrg …. LISEBERG utbrister han och skiner upp nästan värre än solen strålar denna dag. Dagen inne på Liseberg flyter och ungarna åker Rabalder, Rabalder, Rabalder och Rabalder och vi försöker berätta att det finns ju fakiskt fler saker att åka. Okej, nickar de och kastar sig iväg för att åter igen stå i kö till…Rabalder 😀 Efter ytterligare ett par åk lyckas vi lura med oss dem för att kolla lite andra saker och de åker Sagoslottet, Farfars bilar, Små grodorna och allt vad de heter. När det snart börjar suga i tarmen igen bestämmer vi oss för att testa pizzabuffén på Applåd. Vi blir lotsade fram till ett bord likt man blir på PizzaHut. Mamma och pappa får en stor stark till maten men här är det slut på likheterna. Den viktigaste detaljen var under all kritik. Mikrad Billys för 89:-/person! Aja, vi blev mätta och kvällen var fortfarande ung och ungarna hade mer åk i kropparna så jag och Eva slog oss ner på en uteservering och kommenderade hopp o lek åt ungarna. Efter en dryg timme kände vi alla att det var dags att dra sig tillbaka mot “base campen” och efter en tur med spårvagnen var vi återigen ute på bananpiren igen. Där grillade vi lite gott och drack lite mer gott i goda vänners lag. Vi drog oss tillbaka skapligt denna aftonen för dagen efter var det RACING TIME.

Nästkommande morgon vaknar Neo lika tidigt som vanligt och börjar strax efter klockan 06:30 att tjata om att vi måste gå nu för han har hört racerbilar. Nej Neo, vi måste äta frukost först och sedan måste någon väcka upp racerbilarna osv. Han lugnar sig en aning när han konstaterar att det kör faktiskt inga racerbilar ännu. Peter kommer förbi och hämtar upp mig för vi ska titta på Porsche Cup’s tidsträning från innerplanen dit knappt INGEN får gå…man tar ett kliv åt vänster och man har en Porsche svischande förbi en i dryga 150 km/h 30 cm ifrån en. Tar man sedan två kliv åt höger blåser de förbi i typ 130 km/h 40 cm ifrån en….behöver jag säga att smilet gick från öra till öra? Vi tog även en sväng genom depån och såg massa STCC-bilar stå “upplinade” för sin sista tidsträning. Jag lufsade efter Peter likt en liten hundvalp och jag log nog oerhört korkat hela tiden. Vi kollade även in ett par “posteringar” på baksidan av banan där Peter surrade med ett par flaggvakter och jag smög fram mot staketet för att kika när helt plötsligt en BMW i form av Ted Björk dånar förbi ca 15cm från min snok i nästan 200km/h. Han håller på att slita av mig t-shirten, jag hinner knappt vända huvudet för att följa hans framfart genom nästa kurva när ett par bilar till dånar förbi och jag står återigen med ett urkorkat leende och världens sjysstaste backslick åt fel håll … 😀 FY FAN va mäktigt!

Jag börjar känna mig lite stressad över att ha lämnat Eva med barnen så vi beger oss tillbaka till “base campet” där Peter lämnar mig för att sköta lite sysslor han faktiskt är här för att göra. Vi bestämmer oss för att träffas lite senare när racen börjar så vi kastar i oss en lättare lunch och beger oss sedan mot banan igen. Där får vi en utsökt plats att studera racet från. Ungarna hoppar upp på en 1½ meter högt betongfundament där dom kan titta racen säkra medan vi står bredvid. Det första porscheracet avlöper utan några större problem och strax efter målgång är det en så kallad “gridshow” där man får gå omkring bland bilarna och snacka med förarna, ta kort ihop med dom, kika närmare på bilarna och samla lite autografkort.  Tyvärr blev Eva lite besviken eftersom Hans Kungliga Höghet Prins Carl Philip inte får närvara vid dessa aktiviteter men hon fick ett autografkort i alla fall. Racen fortsätter och en del andra spex och underhållning hålls mitt framför näsan på oss. Bland annat skrämmer en rallyförare skiten ur en stackars ung kvinna som “vunnit” en plats bredvid honom när han ska drifta på banan. Sedan närmar sig en helikopter från havet med nåt som hänger under…en spritt ny Koenigsegg Agera direkt från fabriken är det den släpar på. Peter Sundfeldt visar upp vad den går för på banan…ja så gott det gick för bilen var nog inte riktigt intrimmad och gick sisådär men det var riktigt mysigt ljud när den passerade förbi oss och varvade ur med spinnande bakhjul.

Efter detta spektakel var det återigen dags för lite race och STCC’s och Porsche Cup’s andra race stod på schemat och nu märktes det att nu gällde det, det sladdades, knuffades, kördes av, kördes på…ja bokstavligen talat parkerade en Porsche ovanpå motorhuven på en annan Porsche till publikens förtjusning…lite däckspinn och knagglig plåt/plast uppskattas. Denna dag avslutades åter igen med grillning och gott sällskap och vi kom nog inte i säng förrän en bra bit efter midnatt men vad gör det när man har trevligt.

På söndagen gjorde Eva och Annelie upp planer om gemensam hemfärd eftersom våra vägar gick åt samma håll, så strax före Skara stannade vi på en jättefin rastplats och grillade lite korv och hade det lite småmysigt i gräset…tänk om man kunde stanna ute ett par dagar till. Eftersom vi inte hade bråttom hem tog vi diverse småvägar och stannade även till i Karlsborg för en kopp kaffe och glass där nationaldagsfirandet började se sitt slut. Vädret var så där perfekt att man absolut inte hade lust alls att återvända till verkligheten. Uppe vid Askersund skildes våra vägar och vi tog farväl av våra vänner för denna gången och vi fortsatte vår “road trip” ensamma  på diverse småvägar genom Södermanland.

Tack så hemskt mycket för en superduperhelg Peter & Annelie.

En kommentar till “Frihamnen – Gööööteborg 3-6/6-10”
  1. Tack, själva!
    Så kul att ni kom ner och jag fick chans att bjuda igen lite! 🙂

Lämna en kommentar