Vagnen var tvättad och tankad med vatten, bilen hade fått i sig lite ny och fräsch olja både här och där. Det enda som nu som saknades var frun i huset. Nästan två timmar för tidigt ringer hon hem och säger; Jag slutar nu! … Nu … på en gång alltså? … Ja, fick jag till svar. Hoppla, jag som hade kvar att svabba av bilen innan vi gav oss ut på vår road trip. I samma veva som jag och pojkarna sköljer av det sista på bilen svänger Eva in på gården … perfekt tajmat, va?
En dryg halvtimme senare är vi äntligen på väg mot vår semesterresa som i stort sett bara har ett mål inbokat, Daftö Camping i Strömstad. Resten var öppet men vi hade planerat ett stopp på vägen ner mot västkusten och vi hade spanat in Duse Udde på förhand eftersom vi hade hört en hel del gott om den. Så Säffle knappas in i GPS:en och vi lämnar stan.
I centrala Karlstad börjar det plötsligt ryka en del från bilens ventilationssystem. Jag börjar känna en viss panik sprida sig … Va fasen är det för rök? … Inte brandrök, inga uppeldade kablar utan mer bränd olja. En snabb koll på mätarna i bilen visar att allt är högst normalt … Hummm … rökmaskinen som nån startade är dock inte ett dugg normalt. Vi “kastar” oss av E20 för att kunna undersöka röken. men jag hittar inget galet utanpå heller. Allt är, som sagt, helt normalt…bortsett från att motorn kanske är lite varm. I och för sig inget konstigt med tanke på värmen ute, en AC som går för fullt tryck, tung vagn bakpå, många och långa uppförsbackar… Då minns jag min gode väns ord … Automaten kan trycka ur sig överflödet av olja ifall man fyller på lite för mycket, vilket jag är rätt säker på att jag har gjort. Efter en stunds funderande köper jag detta. Vi försöker hitta tillbaka ut på E20 igen men att vända runt på dessa trånga små hob-gator i Karlstad är inte lätt. Helt plötsligt känner jag en otäck känsla sprida sig i kroppen. Det kliar på armarna, det blir svårt att andas och jag kan inte förstå vad jag gjort för illa för att utsättas för detta. Vi står plötsligt utanför Förbaskade Boll Kallarnas (FBK) så kallade hockeyarena. Snabbt som attan får jag runt ekipaget och vi är snart ute ur Karlstad och på rätt väg igen.
Strax efter klockan 18 har vi snirklat oss genom halva Värmland och checkar in på Duse Udde Camping. Vi hade ringt längst vägen för att säkerställa att vi får en plats, vilket inte var några problem, och de hade bokat undan en tomt åt oss. När vi kommer fram upptäckter vi att det finns en betydligt finare plats ledig och personalen byter utan minsta trilskande ut vår plats. Det var lite dåligt uppmärkt hur man ska åka för att komma rätt så vi får en sightseeing av campingen innan vi hittar vår plats. Efter virrandet kommer vi snart på plats och vi trycker in oss mellan två tyska långliggarna? Efter en snabb översikt av campingen konstaterar vi att detta är en väldigt populär camping för tyskar. Okej, det köper jag att de åker hit och semestrar men att sedan ställa upp för säsong? Inte direkt nästgårds för dem.
Vi avrundar den ljuva sommarkvällen med ett dopp och innan vi kryper till sängs går vi, i mörkret, upp till fyren och blir ett med naturen då vi blickar ut över det “upprörda havet” (lite blåst på Vänern).

Vid frukost nästkommande dag ringer det på min telefon. Jag blir lite lätt förbryllad när en hallänning i andra änden förkunnar att de har för avsikt att komma hit och gästa oss. Vi har inte träffat Göran och Marie sedan Elmia förra året och såg fram emot deras besök.
Vi beslutar oss för att kila ner och bada efter frukosten. Solen strålar och det är trots tidig förmiddag redan över 25°C i skuggan så ett dopp kan ju inte vara fel. Jag är lite orolig för Vänern, som vi blivit varnade för ska vara kall, men uppe i Säffle är temperaturen helt okej. Vi tar sedan en liten tripp på de fina klipporna bortanför badet när vi plötsligt håller på att kliva på en liten snok. Den hinner, snabbt som ögat, söka skydd i en skreva i klippan. Pojkarna blir lite besvikna då de missar ormen precis men vi fortsätter vår upptäcksfärd nu med blicken riktad mot berget när vi plötsligt får syn på en till i vattnet. Pojkarna har aldrig tidigare sett en levande orm i det fria. Neo vill att vi tar med den hem men Eva blänger en del och muttrar att vi kanske ska fortsätta … UTAN en orm och vi lämnar snoken för att gå tillbaka till vagnen för lunch.
Strax efter lunch infriar hallänningen från gryningen sitt löfte och står utanför vagnen. Det visar sig att dom står i stort sett bakom vår vagn. Resten av dagen rullar på med en hel del umgänge och slappande i värmen. När det frampå kvällskvisten kommer en liten skur kryper in under vår markis där vi “ljuger” ikapp resten av kvällen. Innan vi säger god natt tar vi en promenad upp till fyren. På vägen tillbaks till campingen slår vi följe med en grupp holländare som precis har sett sitt fosterland få stryk i VM-finalen i fotboll.

Duse Udde ligger fantastiskt fint just ute på en udde. Campingen har en egen vik vilket gör att man “slipper” Vänerns riktigt kalla vatten och värsta vindar. Längst ut på udden ligger det en fin restaurang med utsikt över Vänern. Restaurangen är uppbyggd under den fyr som nattetid varnar för klipporna nedanför. För de som inte vill bada vid sandstranden finns ett klippbad bortom restaurangen. Eftersom Eva älskar hotellfrukost så bestämmer jag att vi, på måndagsmorgonen innan vi ska dra vidare, ska inta frukost i den mysiga restaurangen. Efter att ha ätit oss mätta på smörgåsar och våfflor tar vi farväl av våra vänner och sätter kurs mot västkusten med Strömstad som mål.

+ Mycket trevlig och hjälpsam personal
+ en hel del aktiviteter för barn … dock får man ladda med 10:or för allt verkar kosta en tia.

– Det neandertaliga diskrummet

Vi betalade 290:-/dygn inkl. el och då var duscharna gratis.

Lämna en kommentar