Vi hade spånat en del kring vart vi skulle ta vägen efter Daftö- Köra in i landet, Öland, stanna kvar på västkusten? När vi satte oss i bilen och svängde upp på motorvägen ut från Strömstad bestämde vi oss för att köra E6:an en bit söderut för att sedan vända inåt landet igen … men efter ett par mil ställde vi om planen, stannade kvar på västkusten och tog sikte på Kungshamn och Smögen. Varken jag eller Eva hade varit i Smögen på 20 år men vi har båda väldigt fina minnen från den lilla pärlan. Promenader utmed bryggan, livlig försäljning i fiskaffärerna, caféer i gränderna för att inte tala om alla båtar. Det skulle bli spännande att se hur Smögen hade utvecklats sedan sist.

Nu hade vi inte bokat någon camping, vilket naturligtvis visade sig vara dumdristigt. Vi virrade runt på ett par stycken utan att få något napp. Slutligen hittade vi en camping nästan uppe i Hunnebostrand som hade platser. Efter att ha snirklat oss genom Kungshamn i full semestertid hittade vi fram till campingen. Lite märkligt tyckte vi nog att det var, att en camping här hade så gott om platser i juli. Våra farhågor visade sig stämma, det fanns en anledning till det. Småsunkig fotbollsplanscamping mitt i ingenstans. Det fanns ingenting att  fördriva tiden med utan att ta bilen. Vi slog en lov in på campingen för säkerhets skull men vände direkt. När vi åter styrde kosan söderut för att lägga planen om mer västkustscampande bakom oss mindes vi att vi hade kört förbi en camping där det stod att det fanns platser lediga … eller mindes vi fel? Vi letade snabbt upp campingen det handlade om i “campingtidningen” och slår dem en signal för att kolla läget. Jo vi kanske har en plats ledig får vi till svar. Ah va fasen, vi gör ett försök och sätter högsta … tillåtna fart mot Solviks Camping. Ett par hundra meter innan avfarten till campingen gör vi en omkörning av ett annat husvagnsekipage. Turligt för oss körde de otroligt långsamt vilket visade sig vara avgörande senare. Vi snirklade oss ner till receptionen för att ställa oss i kö fysiskt eftersom campingen tillämpade denna metoden framför kösystem via telefon. Efter en dryg halvtimme checkar vagnen framför oss in och vi har pole position för nästa plats, om det nu blir en plats förstås.

Självklart är det inte bara solen som ler mot oss utan även den mäktiga campingguden. Vi får en plats som vi får behålla till nästa dag, sedan är den tydligen bokad. Tråkigt nog för ekipaget vi “blåste” om, som nu står bakom oss i kön, vi snyter den sista platsen och de får vända på klacken. När vi kom in på området såg vi att här är det ordning och reda. Raka fina led med exakta mått mellan husvagnarna. Uppbyggnaden av platserna är kanske en anings udda, här stod vi längs med “gatorna”. Vår campingvärd visade oss fram till vår plats och den såg helt kalas ut …. bortsett från att vi skulle få in vagnen till den.
Campingvärden lämnar oss åt vårt öde och vi funderar och kollar ett bra tag. Hur fasen detta ska gå till? Köra in och vända är bara att glömma eftersom det saknas vändzon på gatan, köra in och sedan för hand rulla vagnen på plats går också bort på grund av vår tunga boggievagn. Alternativet som blir kvar är att backa in förbi grannens gigantiska pentatält, vilket gör att vi har ungefär 30cm till godo på var sida när vi backar in vagnen. Efter en stunds försök visar det sig vara helt omöjligt att vinkla in vagnen på avsedd plats. Nu börjar pulsen och tempen hos en hungrig Hr Ðorfmeister att stiga radikalt men efter en snabb överläggning beslutar vi oss för att försöka backa in från gatan bakom oss istället. Efter att snudd på dragit ner ena grannens förtält med hjälp av bilens speglar (husvagnsspeglarna monterades bort på grund av utrymmesskäl) och näst intill kvaddat en solstol är vagnen skapligt på plats. Vagnen är 1m för lång för platsen så vi får helt enkelt inte plats med bilen framför vagnen när vi har krokat av men vi stämmer av med campingvärden och han ger oss klartecken att det duger. Vid detta lag har vi även halva västkusten hängande runt ekipaget eftersom rangeringen tydligen var så spektakulär men showen uteblev tyvärr för massan.
Vi gör klart allt och spänner ut markisen och vi bestämmer oss för att slå upp sidorna också eftersom det vankas kraftigt regn under kvällen/natten. Lagom när vi satt oss till bords kommer grannen bakom oss tillbaka från sin utflykt. Efter att han har sprungit fram och tillbaka bakom vår vagn och muttrat kommer han fram och meddelar oss att vi minsann inte står på vår plats, han får inte plats med sin bil framför vagnen. Jag erbjuder honom att ställa sin bil på vår “bilplats” framför vår vagn så kan jag ställa min bil dom “långa” 100 metrarna bort där campingens parkeringsplats finns. Det godtar inte mannen, för bilen ska stå framför vagnen. Efter att vi har berättat att vi har fått klartecken av värden att stå på detta sätt så ger sig mannen. Han kan nu tänka sig att, praktiskt taget, fickparkera under vår markis och vi låter då meddela att vi förhoppningsvis kommer få en ny plats under morgondagen.

Efter att vi har fått ordning på allt bestämmer vi oss för att åka in till Smögen och ta en promenad längs kajen i det sköna och soliga kvällsvädret. Smögen har inte förändrats ett dugg sedan jag och en kompis campade i en Cheva van för nästan 20 år sedan. Samma mysiga kajpromenad, men outleten i alla bodar hade jag förträngt. Klart man blir lite sugen att “fynda” men det visar sig vid en närmare kontroll att det är inte såååå billigt som skyltarna utanför låter påskina. Nåväl, är man i Smögen måste det självklart handlas lite havsdelikatesser. När vi började gå tillbaka blir det plötsligt kolsvart på himlen. Vi sökte skydd för en kraftig regnskur under en av många markiser. Som tur är blåser det över snabbt och vi hittar en  fiskhandel där vi köper ett stort lass färska räkor och lite olika röror att fylla baguetter med.

Åter tillbaka på campingen så skiner solen igen och vi tar en promenad upp på klipporna för att leta rätt på badet som ska finnas ca 700 meter bort. I en liten vik hittade vi ett litet mysigt bad insprängt mellan klipporna men eftersom det är lite sent för ett dopp vänder vi åter över det karga men vattenhålsfyllda berget. När vi strosade omkring uppe på klipporna kom jag på varför jag gillar denna del av Sverige så mycket, man kan nog banne mig se hela vägen till Halmstad åt ena hållet och upp till Strömstad åt det andra hållet och tittar man utåt havet är det nog England man skymtar där borta. Detta är så mäktigt att jag nästan tappar andan…eller så beror det på blåsten.
När vi åter är på plats i vagnen belönar jag mig med en välförtjänt tonåring och Eva sippar på ett glas rött vin och vi avnjuter en vykortsliknande solnedgång över klipporna. Magiskt.

Vi vaknade ungefär som alla andra dagar av att pojkarna var otåliga och vill ut för att leka och bada, vilket stod på agendan denna dag. Vi intog frukost under markisen och solen sken ikapp med vårt humör. Det var varmt och riktigt skönt så vi packade ner badkläder och lite lunch och begav oss mot badet. Äntligen skulle det badas i saltvatten. Vi tog oss upp på klipporna högt belägna över campingen men huga vad det blåste småkyligt i mellan åt. Eventuellt är detta vår sista dag på västkusten så nu skulle det badas. Även om det nu skulle börja snöa skulle det badas. Nere vid badet, som ligger insprängt i klipporna, var det mycket lugnare med vind. Ungarna avnjöt det salta vattnet och de fiskade krabbor medan jag och Eva njöt av solen som stod högt i skyn. För en gångs skull lyssnade grabbarna på våra förmaningar om att de skulle hålla sig vid stranden då vi var och badade. Trots manetskydd hörde vi flera gånger, både barn och vuxna, skrika över att de såg eller kände av brännmaneter. Detta är livet – varmt väder, bad, glada ungar och en utsikt över inloppet till Smögens hamn med idel läckra båtar som tuffade förbi. Som ett vykort mina vänner!

När vi var på väg tillbaka från badet ringde den trevliga campingvärden upp oss och meddelade att de hade hittat en plats till oss, om vi vill stanna ett par dagar till. Glada över detta snabbade vi oss tillbaks till vagnen för att packa ihop. När vi skuttade över klipporna började vi fundera på varför inte de som ska ha vår plats kan ta den nya lediga? De har inte beställt just den plats vi har. Vi pratade med campingvärden igen, men så gick det inte till utan de skulle ha den vi står på och vi skulle byta plats. Aja, vi gillade campingen så vi bestämde oss för att byta plats. Lagom när vi är tillbaks på plats kom campingvärden cyklande och lät meddela att vi kunde stå kvar, så fick de nya gästerna ta den lediga platsen. Vi blev glada över beskedet men beslöt oss för att även försöka göra grannen lite glad. Ut med alla möbler i gatan, ned med markisen och så puttade vi allt vad vi hade den meter som vi hade lånat av honom. Ni skulle ha sett hans min när han kom tillbaks på kvällen. Vi var kvar! Men efter en stund upptäckte han att han nu hade blivit utan carport.

När vi vaknade dagen efter sken inte solen längre. Vi funderar på vad vi skulle ta oss till. Vi skummade över diverse vädersiter, samtliga lovade regn och rusk så vi beslutade oss för att försöka finna solen någon annanstans.
Precis efter att vi hade rullat in markisen började det dugga, perfekt tajmat! Nu var det bara det roliga kvar. Det hade varit bökigt att komma in på platsen men det var typ ännu jävligare att komma ut eftersom grannens bil stod parkerad precis bakom vagnen, men de fanns inte i vagnen. Vi kopplade på vår vagn och försökte komma ut samma väg som vi kom in, fast naturligtvis i omvänd ordning, men efter en dryg halvtimme gav jag upp, det gick inte. Vår glada och ytterst trevliga campingvärd kom som vanligt cyklande och undrar om vi behövde hjälp. Vi nickade trött mot honom när han efter en stunds funderande frågade hur det kommer sig att vi stod där? Vadå, frågade jag? Han menade att det såg väldigt tight ut att komma från platsen med en vagn med totallängd på max 7,5 meter, som dessa platser är avsedda för. Eh, 7,5 meter får jag ur mig? Vår vagn är långt över detta. Det förklarade en del om våra problem. Vi försökte sedan, med värdens hjälp, att försöka vrida ut vagnen i gatan. Tanken var att sedan koppla på den och eventuellt lyckas smita ut men även detta försök misslyckas.  Nu hade det flockats ordentligt med folk kring cirkus Ðorfmeister när en herre kom ilande från servicehusen. Vill ni ha hjälp, undrade han? Det visade sig att den hjälpande mannen bodde på andra sidan gatan. Han flyttade sin bil och rullade in sin markis för att vi skulle kunna gena över hans tomt. På detta sätt lyckades vi till slut komma ut. Det var på det berömda hårstrået det gick. Turligt nog har vi inte en fullbredsvagn, för vi strök hans draghandske med vänster sida och smekte en Knaus med den andra sidan. Åter igen blev massorna snuvade på konfekten och vi kunde snirkla oss ned mot receptionen.Vi checkade ut från denna lilla pärla samtidigt som himlen öppnade sig.

Vi kommer minnas denna camping länge och vi hoppas innerligt att vi får tillfälle att återkomma.

+ Fräscha serviceutrymmen med fria duschar
+ Jätterolig lekplats
+ En del aktiviteter för barnen
+ Grym personal, Sveriges bästa?

– Lite långt till badet
– Knöliga platser att rangera på i och med det udda uppställningssättet

Vi betalade 335:-/dygn inkl. el

Lämna en kommentar