Jag vet inte om det var för att jag är född Stockholmare eller för att vädret inte var helt strålande men efter nästan en vecka på Västkusten så började jag längta hemåt. Majk ville stanna längre men jag tjatade mig inåt landet. Vi hade inte bestämt vart vi skulle men då vi hela tiden hade regnet i ryggen fortsatte vi norrut i flera timmar. Vi hade innan vi åkte varit i kontakt med Krister och hans familj och vi visste att de hade tagit in på Törebodas camping. Detta var ett möjligt mål men i våra ögon såg inte den campingen jätteintressant ut. Vår plan blev att kompromissa  – campa på Wassbacken och umgås i Töreboda. Väl ute vid Wassbacken visade det sig att det inte var mycket till camping det heller. Visst låg det fint men det var så tyst och stelt att våra två ungar var det enda ljud som bröt sig genom eftermiddagen. Campingkortet jag hade lämnat in i receptionen medan vi letade efter en bra plats hämtade jag lite skamset ut några minuter senare. Vi styrde sedan ekipaget mot Töreboda camping och hoppades på att sällskapet skulle väga upp våra taskiga vibbar om campingen.

När vi kom fram till campingen var Krister och hans familj ute på en utflykt. Vi checkade in, rangerade, åkte in till Töreboda city (för att storhandla på Sveriges sunkigaste ICA Supermarket), var med om en broöppning för att till slut sätta oss att invänta de andras miner då de upptäckte oss bara några tomter bort. Mycket riktigt blev de överraskade. Mest glada blev Neo och Elin som hade funnit varandra tidigare på våren då vi var i Gränna. Charmigare skrik och panik har vi nog aldrig sett. Efter lite kubbspel i solnedgång avslutade vi sedan kvällen inne i vårt förtält med skvaller och skitsnack i goda vänners lag.

Då vi redan på lördagen hade varit in till staden så hade Töreboda inte mycket kvar att visa upp. Så på söndagen valde vi att stanna på campingen för att bada i poolen, promenera längst kanalen och dricka öl med Krister och Camilla. Promenadvägen längst Göta kanal var jättefin men någon stor sevärdhet var inte denna sträcka av kanalen. Visst kom det båtar då och då men de flesta körde bara rätt in till bryggan för att en stund senare vända åter från där de kom. Liv och rörelse likt det är i filmerna om kanalen var det absolut inte och inte vid ett enda tillfälle var det någon som drog ur proppen. Trist!

Poolområdet var välskött och så där sterilt som ett utomhusbad brukar vara. Lite trist var det att poolen var för djup för icke simkunniga men vi badade tappert på…eller de andra badade. Jag tyckte det var svinkallt i vatten och låg mest och löste korsord. På eftermiddagen yrde ungarna omkring. Det fanns en fin lekställning men den var nog riktad till lite yngre barn för våra tyckte den var trist. Istället spelade de minigolf vid ett flertal tillfällen. Att spela var helt gratis, vilket hade varit fantastiskt generöst om det inte berodde på att banan var i så dåligt skick att man borde ha fått betalt efter fullföljd runda. När barnen inte längre kunde roa sig på egen hand blev Krister lekfarbror och ordnade en skattjakt till ungarna. Efter sedvanlig grillning och disk i minimalt diskrum satte vi oss åter i vårt förtält och skvallrade bort ännu en kväll.

Då Krister och Camilla dagen efter valde att bryta upp gjorde vi detsamma. Visst var anläggningen ny och fin men ytorna att campa vid var inte särskilt mysiga och utan sällskap stod sig Töreboda helt slätt. Efter ett sista dopp i poolen lämnade vi den stad som, med kanalen, borde ha en mycket mer blomstrande turistnäring men som var helt stendöd. Vi stod åter med kartan i handen och campingsug att stilla.

+ Lugnt
+ Vatten och avlopp på tomten

– Lugnt
– Kall pool

Vi betalade 200:-/dygn inkl. el

Lämna en kommentar