Som vanligt huserar vi på den röda stjärnan.

Eftersom jag behövde vila min fot (hälsporre) hade jag blivit sjukskriven de två dagar jag hade på schemat denna vecka. Om vi snabbade oss iväg direkt då jag gick av mitt pass på måndagen skulle vi få nästan en hel veckas ”semester”. Härligt! Vagnen packades i ilfart och det var fortfarande tidig eftermiddag då vi krokade på vagnen och knappade in Öregrund på GPS:n. Majk är, som de flesta andra karlar, helt frälst i sin GPS. Jag är mer skeptisk och vill ha en karta att glo i istället för en tjurig kärring som tjatar och tjatar (kanske är det precis det Majk tycker att han slipper genom att starta GPS:n?). I alla fall så valde vi att följa henne då hon visade oss upp i landet den kortaste vägen. Som jag då redan hade anat skulle hon leda oss ut på villospår. Att vi valde kortaste vägen var för att slippa att bara köra på tråkig motorväg – det kan jag säga att vi slapp. Den breda 90-vägen övergick till en smalare 70-väg. 70-vägen övergick till en mindre väg inne bland bostadshus för att till slut mynna ut i en grusväg som delade en enorm åker i två. Vi skrattade rätt gott åt vår nytvättade husvagn som nu var täckt av damm och vi bävade för att öppna skåpen inne i vagnen då vägen gjorde att husvagnen krängde en hel del. Efter en mindre evighet såg vi en korsande väg där lastbilar susade förbi. Motorväg. Äntligen!

Resan gick sedan smärtfritt. Vi stannade i Uppsala och släckte vår törst men efter det åkte vi raka spåret till…….Östhammar. För trots att jag sa ”Detta måste vara fel” så sa tanten i mobilen ”Kör höger i rondellen om 800 hundra meter”. Vilket vi gjorde. När vi stod utanför campingen i Östhammar så ringde Majk ut till Gräsö för att kontrollera om de hade några platser kvar (annars hade vi stannat i Östhammar). Vi fick bekräftat att det fanns ett fåtal elplatser kvar så vi vände ekipaget och körde istället rätt genom rondellen. När vi rullade ner för backen i Öregrund var GPS:n förlåten för kan man bli på annat än gott humör då man ser en så pittoresk plats? Vi färjade, till barnens jubel, oss över den korta vägen mellan Öregrund och Gräsö tillsammans med ytterligare en husvagn samt två husbilar. Det visade sig sedan att vi alla fyra hade valt att besöka Gräsöbadens camping och att det endast fanns fyra elplatser kvar för uthyrning. I det här läget kan man ju tycka att campingvärden borde ha tilldelat oss en varsin plats men istället vinkar han in oss alla fyra att ”slåss” om de platser som fanns kvar. Vi hade tur och fick en plats som vi tyckte var helt okej. Det som jag kan tycka är lite trist då man vet att man ligger precis intill havet på en ö är att de flesta campingtomterna saknade havsutsikt. Gräsöbaden är en lummig plats med fria platser (inom ramen av förlängningsladden) men vi hade lika gärna kunnat campa i en smålandsskog. Vi ägnade vår första kväll åt att grilla samt att inspektera omgivningarna på campingen.

På tisdagen var det strålande solsken men det blåste väldigt kraftigt. Vi funderade en stund på att sätta oss i bilen och åka över till Öregrund men jag var ju ordinerad vila så vila fick det bli. Vi vilade nere vid stranden och trots blåsten badade ungarna. Sedan vilade vi lite uppe vid husvagnen för att avsluta med lite vila på

En underbar swing bjuder den unge mannen på.

minigolfbanan. På kvällen började vi diskutera om vi skulle åka vidare under morgondagen. Även om Gräsöbaden är en fin plats så var just vår campingtomt inte helt till min belåtenhet och jag blev bara mer och mer irriterad på de långliggare som använde vår tomt som genomfartsväg till sina vagnar.

Vid onsdagens frukost bestämde vi oss helt för att bryta upp och det blev nu lite bråttom att packa ihop då utcheckningen var satt till klockan 12 under juli månad. Vi checkade tillsammans med ett tiotal vagnar ut i precis rätt tid men fick trots den långa kön bara vänta ungefär 20 minuter innan vi åter stod på färjan som tog oss över sundet. Vi hamnade bakom en annan husvagn med ytterligare ett par husvagnar bakom oss. På kaptens order körde vi så nära varandra det bara gick för att göra plats för så många som möjligt. Väl över sundet fick de tre filerna intill vår lämna färjan men trots att vår ”lampa” hade visat grönt en lång stund stod vi ännu still. Vagnen framför oss fick inte igång sin dragbil. De meckade en stund och styrman kom ner med ett mobilt bilbatteri men det var inte förrän kapten vrålade i högtalarna att ”Nu får ni släpa av vagnen för vi har en tidtabell att följa” som det blev fart på däck. Vi som stod spärrade bakom slängde oss ur våra bilar och med gemensam kraft knuffade vi av ekipaget. Vår resa uppåt i landet kunde nu fortsätta och den fortsatte i cirka två mil. I Forsmark valde vi att ta en fikapaus och promenerade sedan genom den gamla bruksmiljön ut i herrgårdsträdgården. Efter att på tå ha kryssat oss genom ett enormt bestånd av grodungar åkte vi vidare. Siktet var inställt på Rullsand strax utanför Bajsskär Skutskär.

+ Det alldeles nya servicehuset (det fanns även servicehus som var alldeles för gamla)

– Tyvärr tycker jag att den fria uppställningen missbrukades då vissa bredde ut sig mer än lovligt

SCR har satt tre stjärnor på campingen

Vi betalade 200:-/natt inkl. el

//Eva

Lämna en kommentar