Så anländer vi efter en tämligen odramatisk resa till Rullsand. Solen skiner på oss och det känns riktigt bra. Det som oroar oss lite efter, att ha besökt tjejerna vid incheckningen, är att de lediga platserna är rätt få samtidigt som ett annat ekipage ger sig in på området. Vi får köra in för att leta upp en lämplig plats av de få som är lediga och vi slår till på en hörntomt i ett lummigt område.
Rullsands Camping är uppdelad i tre områden. Längst bort från receptionen ligger Brämcampingen. Den delen har lite mer kuperad terräng och mer avstyckade campingtomter. Här ligger som vi uppfattar det mest långliggare men en och annan snabbgäst insprängd i mellan. Den andra delen är det stora gräsområdet som ligger alldeles nedanför receptionen och det var på denna delen vi hittade en mysig tomt. Denna delen är väl egentligen vad vi brukar säga “fotbollsplans-camping” men den blir rätt charmig och ombonad trots detta. Sista delen är Billcampingen (före detta naturistcampingen).
Vi kommer i ordning rätt snart och bestämmer oss för att ta en sedvanlig promenad runt området. När vi når längst bort på Brämcampingen ser vi havet och vi går ner för att undersöka badfaciliteterna. Döm om vår förvåning när vi hittar den lilla gömda pärlan …… långa fina sandstränder och långgrunt så man nästan är på Åland innan man doppar magen. Vart åkte vi vilse? Vi skulle till Rullsand och inte Öland 😉
Ungarna blir eld och lågor och det dröjer inte länge förrän de är igång och leker i strandkanten och kan knappt ge sig till tåls med badet och de tycker nog mamma och pappa är trista som inte vill bada utan mest tjatar om att vi måste bege oss tillbaka för att äta lite kvällsmat. Kvällen avslutar vi med lite gott att dricka och mys utanför husvagnen i den ljumma sommarkvällen, idyllen är fulländad ….. bortsett från att myggen uppskattar den lummiga lövträdsskogen som omger området och skiljer campingen från badet. Hemligheten med mygg är helt enkelt att ignorera dem, svårare än så är det inte 😉 men efter mitt 72:a myggbett på mitt smäckra smalben drar vi oss tillbaka in i vagnen (herreguuuu, vilket BS – Evas kommentar).

Torsdagsmorgonen börjar med kalasfint väder och ungarna är på oss om att nu är det dags att bada. Vi måste åka in till Skutskär för att proviantera och säger att på eftermiddagen kan vi plaska lite. När vi är på väg tillbaka till campingen synar vi ett par vattendroppar på vindrutan men inget regn. Väl tillbaka på campingen så har det mulnat på och ungarna har hittat ett gäng med kompisar så den klassiska cykeltävlingen inleds, vi bor ju mitt på en ovalbana. Men vädergudarna är inte med oss så rätt som det är, från ingenstans, så öser regnet plötsligt ner för att 20 minuter senare spricka upp igen. “Gatan” sjuder åter igen av liv i form av lekande barn, vuxna som står och samspråkar och pappor som börjar att rökfylla campingen med grilltändningar för att senare sprida diverse dofter av grillat kött … underbart! Vi kryper in vagnen rätt sent även denna kväll efter att ha haft en mysig afton under markisen och det verkar bli fint väder dagen efter.

Jag vaknar lite före dom andra så jag smyger ut med Leo för hans morgonpink och vi tar vägen förbi affären som finns på området för att köpa lite färska frallor … det luktar så gott om nybakt bröd så man kan knappt vänta tills man är tillbaka. Övriga familjen har vaknat till liv när vi återvänder för att förtära frukost ute. Det är nåt visst med att sitta ute och äta frukost, speciellt när solen börjar steka på ordentligt. Vi bestämmer oss för att nu på allvar prova på den underbara sandstranden. Vi packar ner handdukar, hinkar, spadar, osv och går den lilla stigen ner till havet. Det är ganska lagom med folk, det är inte ödsligt men inte knöfullt heller. Den delen av stranden vi håller till på är mer för campingen medan den andra viken är mer allmän badstrand så detta påverkar kanske en del också. Solen steker på så det är riktigt skönt att svalka sig i det överraskande varma havet, enligt källor så ligger det kring 21°C vilket får anses som skapligt. När vi på kvällen kryper i säng bestämmer vi oss för att imorgon ska vi besöka Furuviksparken utanför Gävle.
På min vanliga kvällstur med Leo, genom campingen för att nå skogen där man kan rasta vovven, möts jag av ett flertal överförfriskade ungdomar som förvirrat sig ut i skogen. På vägen tillbaka möts jag nu av fyra polisbilar och två ambulanser … på en familjecamping?! Jag stöter ihop med campingvärden som beklagar sig över “drägget” som letat sig in på campingen samt att han dessutom har möts med nonchalans av ordningsmakten när han kontaktat dessa. Inte förrän han meddelar dem att det är ett stort slagsmål får de tummen ur och plötsligt finns det massor av resurser. Tyvärr är även skadegörelse vanlig på campingen vid helgerna när man invaderas av dessa ungdomar från när och fjärran som ska ha strandpartaj. Trist för campingen som är en genomfart till stranden som man tyvärr inte äger men jag antar att det sett ut på detta sättet sedan campingen kom till.

Vi har ännu inte nämnt något för barnen utan åker mot parken och de tror säkert att vi återigen ska handla vilket inte står högt i kurs hos en 5½- och snart 7-åring men när vi närmar oss parken så ser dom ju skyltarna utmed vägen och mungiporna åker upp.
Vi har hört en del om parken så vi är rätt ivriga att komma in och efter att ha gett tjejen i kassan dryga 700 kronor för 2 vuxna, 1 tonåring och två småkillar så leds vi in i parken längst den mysiga väg som kantas av gröna gräsmattor och fina blomsterarrangemang. Vi hälsar på Nicke Nyfiken som har slagit upp sitt tält utmed gatan och vi tittar på schimpanser och lemurer . Vi smyger genom deras lilla akvarium som är fint och men lite dåligt skyltat plus att en del terrarium gapar tomma men blir glatt överraskade av den häftiga avslutningen. Man går genom en “regnskog” där man kan röra kungsboaormar, pytonormar, sköldpaddor av diverse modeller samt några söta små apor som klättrar i träden.
Men här tar tyvärr parken slut som vi ser det. Efter detta är det mest en trist byggarbetsplats och vi möts ideligen av skyltar som annonserar att “vi ber om ursäkt för oredan på grund av ombyggnad”. Riktigt tråkigt tycker jag, halva parken är en byggplats. Vi går den långa promenaden ut till “fästningen” som är en gammal militäranläggning vilket i och för sig var rätt så intressant men definitivt inte värt den långa promenaden. Utsikten var dock magnifik. Efter detta följer en tur genom en liten skogsdunge där man annonserat att det ska finnas kängurur men inte en enda syns till, klent att man inte upplyser om att dom inte är hemma. Parken har ingen direkt solklar gångväg som leder en runt utan det vimlar av små vägar och avstickare och risken att missa en byggarbetsplats är stor 😉
Det är inte utan att man känner sig redigt besviken. Vi tar lite lotter i nöjeparken och efter en svindyr restauranglunch avslutar vi med ett bad vid utgången/ingången. Badet visar sig vara en riktig höjdare för de små. Det är som en jättestor lekställning placerad i en pool med knähögt vatten (knähögt på mina söner, ungefär 30-50cm) med stora rattar där barnen kan stänga av/sätta på vatten från olika utflöden, rutschkanor och brandslangar där kan spruta vatten omkring sig.

Väl tillbaka vid vagnen är vi utsvultna så grillen tänds medan vi hejar på våra nya grannar. Norgeinvasionen har splittrats lite grann. Vi har nämligen varit omgärdade av norrmän sedan vi kom vilket förvånat en del eftersom vi inte ens hört talas om Rullsand och inte ligger det någon storstad i närheten eller stor turistattraktion bortsett från byggarbetsplatsen Furuviksparken. Visst ja, Älvkarleby ligger i krokarna så det kanske är fisket som lockat dit dom. En annan reflektion denna sommar är att det måste vara väldigt billigt för norrmän att semestra i Sverige och dieseln måste vara billig i Norge jämfört med Sverige. Var och vart annat norskt ekipage är en snorlång husvagn, gärna en Hobby och en gigantisk USA SUV framför. Eller är det så att de norrmännen vi stöter på helt enkelt tillhör den översta gräddan i sitt hemland?
Söndagen har nu till slut fångat in oss och vår “semester” lider mot sitt slut …. tyvärr. Inte utan man är avundsjuk på våra grannar som börjar sin husvagnssemester när vi avslutar vår … för denna gången.

Summeringen är ändå att vi har haft skaplig tur med vädret. Visserligen har det inte varit snorhett men det har inte heller regnat något nämnvärt. Även valet av campingplatser har varit helt okej och Rullsand kommer vi gärna tillbaka till en annan gång.

+ Sandstränderna
+ Omgivningen

– Lekplatsen på campingen var nog i minsta laget för att vara en så stor camping som det ändå är.

SCR har satt tre stjärnor på campingen

Vi betalade 200:-/natt inkl. el

Rullsands Camping

//Majk

Sånt som också hände på denna resa:
Vi stötte på Rullsand på den man som måste ha varit förebilden till rollfiguren Gösta i “Vi hade i alla fall tur med vädret”. Bland annat snubblade han likt Grevinnans betjänt över sina uppspända stormlinor, gav efter 10 minuter upp uppfällandet av BadenBaden-stolen och använde sin husbilsmarkis som regnvattenuppsamlare.

En husbil som körde före oss i flera mil hade inte förankrat sin markis ordentligt. Den fladdrade rejält i luftdraget innan den till slut släppte och for iväg över motorvägen. Vi blinkade till chauffören, hängde på tutan och till slut körde vi om, med en i hast skriven skylt upptryckt i sidorutan MARKISEN!!!!. Jag antar att han förstod vad vi ville när han parkerade sin husbil…..alldeles för långt från den plats där vi försökte uppmärksamma honom på att något var galet.

Vi blev påbackade av en husvagn vi hade parkerat bakom – två gånger.

Lämna en kommentar