image Då jag var barn/tonåring hade vi stuga på Värmdö i Stockholms skärgård. Umgängeskretsen var stor och välblandad av sommarstugegäster och fast boende så jag rörde mig över många av de olika öarna som bildar Värmdö. Bland annat “hängde” jag mycket på Djurö. Därför visste jag, den där gråkalla vinterdagen vi besökte husvagnsmässan i Kista, att det skulle finnas en camping ute på Djurö.

Eftersom mässan var snabbt avklarad och vi ändå befann oss i Stockholm tog vi en tur ut till Djurö för ett besök på “Vita Grindarna” där vi sedan frysande stegade omkring i halvmeterdjup snö och försökte förstå hur man campade på denna tallbeströdda plats. Platsen dröjde sig kvar i våra minnen och när vi hade en helg över och ville ta en kortare tur med vagnen fick “Vita Grindarna” sig ett återbesök. Det var betydligt behagligare denna fredagskväll i augusti. Det hade börjat skymma då vi

imagekom fram men det var fortfarande ljust nog att rangera utan några större problem. Några mindre problem hade vi dock. Det fanns platser utstakade, men det var rätt svårt att förstå hur tanken var att man skulle stå. När vi väl hade bestämt oss för var och hur vi skulle ställa upp vagnen blev det en del backande och snurrande för att parera alla tallar och stubbar som det myllrade av. Det behövdes ett och annat omtag för att inte få en tall mitt framför dörren eller en stubbe precis under markisen. Med lite tålamod lyckades vi till slut få vagnen på plats och i våg och efter det vanliga pysslet med att få fram bord, stolar och annat småfix gick vi upp till den högt belägna restaurangen för att ägna kvällen åt att lyssna på trubadur och dricka ett par öl. Utsikten från restaurangens terass var magnifik och efter att vi i baren hade blivit serverade av Thomas Bodström (!) slog vi oss ned i en av de många loungegrupperna och avnjöt det sista av kvällen.

Dagen efter hade vi mest fötterna på bordet. Majk och killarna stack iväg för lite Geocaching, vi spelade sedan en omgång minigolf  och tog en promenad bort till konditoriet för inköp av färska munkar men förutom det så höll vi oss vid vagnen och spelade spel och umgicks med varandra. Campingägaren kom vid ett par tillfällen ner och hörde efter att vi trivdes eller om vi behövde nåt. Charmigt!
Det fanns en stor, härlig badplats men vattnet var kallt och barnen var inte badsugna trots att vädret var hyfsat. Förutom att bada eller spela minigolf fanns det inte mycket annat att göra. Och bortsett från en husvagn som användes som förråd och en vagn där det på vardagarna bodde någon som jobbade i Stockholm var vi de enda campinggästerna. Jättejätte konstigt och synd att en så fin plats med så bra avstånd till en storstad låg så bortglömd och osedd.

På söndagen åt vi lång brunch uppe i restaurangen. Även detta var supermysigt då altanen badade i solsken och vi bara behövde dela buffébordet med ett innebandylag på träningsläger. När eftermiddagen närmade sig packade vi ihop och tackade för oss.

+ Suverän personal som verkligen månade om gästerna.

+ Närheten till Stockholm

– Det var inte precis en campingplats, utan mer en plats för några husvagnar.

Jag minns inte vad vi betalade.
När jag nu (mars 2014) försöker hitta hemsidan så finns det inte ett spår av camping Vita Grindarna. Jag såg på restaurangens facebooksida att den såldes i februari 2013. Gissningsvis är campingverksamheten nedlagd.

Lämna en kommentar