Så var det dags för den (nu i våra ögon i alla fall) årliga festen. Då menar jag inte Elmia eller liknande tillställningar utan träffen med Vildcamparna från Högbyn. Vilka, är säkert en del av er sugna på att få veta? Ett blandat gäng som vi lärde känna i Högbyn vintern 06-07 genom  husvagnsforum. Denna  gång var det Ellan, MangeB, Oscar, Erika, Ricky66, Susanne, MickeS samt  vi, Herr och Fru Ðorfmeister på plats. Jag hade mutat mig fri från jobbet en timme i förväg så  att vi skulle komma iväg skapligt. Vi hade inte speciellt långt att  åka, dryga 6mil enligt Ellans vägbeskrivning.

Som vanligt när  vi ska iväg är vi sena. Vi hade inte någon tid att passa men  vi var ivriga trots att träffa campinggänget. Vi hade inte setts sedan  Öningeträffen tidigare i våras. Vi lämnar ett småmulet  Eskilstuna bakom oss för att dryga timmen senare köra igenom Enköping  som skiner ikapp med solen.
Vägbeskrivningen hade säkert varit klockren om nu inte någon  hade bestämt sig för att flytta skyltarna sedan den som gjorde beskrivningen  var där senast. Vi fick på detta sättet köra genom en förtrollande
och väldigt mäktig bokskog och trots att solen strålade så  var det inte många strålar som smet igenom lövverket. Mäktigt!  När vi efter telefonsamtal med träffkommitén blir inledda på  en smal, ojämn och väldigt uppkörd traktorstig, som inte är  gjord för en sänkt Edda, ser vi snart äntligen det samlade sällskapet.  Efter sedvanligt kramande och hejjande så rangerar vi vagnen på  en stor och fin gräsplätt. Träffen till ära är den  nyfriserad av traktens markägare.
Denna “campingplats” ligger väldigt vackert med en liten gräsplätt  som skiljer vår uppställningsplats mot en hyfsad fin badstrand. Det  fanns även ett par klassiska utedass att tillgå och “festlokal”
ifall inte vädergudarna skulle vara med oss men än så länge  verkar det hoppfullt, bara den kyliga vinden kan lägga sig lite grann.
Restenav kvällen går åt till att ljuga ikapp om sommarens äventyr  och såklart kvällens höjdpunkt, kräftkokeri. Oscar har  fixat levande svenska kräftor. De ska kokas enligt konstens alla regler  och han får hjälp av den “godhjärtade” Ricky66 med
att skölja av dem nere vid badplatsen. Vad vi inte kände till nu var  att han hade baktankar med detta, enligt Oscar har de som tillagat dessa svenska
delikatesser rätten att provsmaka och Ricky passar nu på att hävda  att han faktiskt också hjälpt till … aja vi låter honom hållas.  😉
Vi är alla lite matta efter arbetsdag, resande och den friska luften så  strax efter midnatt kryper vi in i Ola som vi för första gången  ska fricampa med. Pannan har startat fint och puttrar på i det dolda för att förse oss med värme i den kyliga augustinatten samt ge oss varmvatten  att tvaga oss med. MangeB har tidigare på kvällen instruerat undertecknad  om hur den fungerar. Allt under kontroll alltså.
Natten fortlöper utan problem, dock kanske en aning för varmt i vagnen  men bättre det än för kallt.
Vi hoppas att lördagen ska bli lite varmare än fredagen och Oscar  har hört att det ska mojna … jo jo … frågan är när  😉 Dagen passerar med att förbereda den stundande kräftskivan. Vi  beslutar oss för att lägga beslag på “festlokalen”  som i själva verket är en omklädningshytt men vi hoppas att vi  kommer rymmas där inne. Oscars fru med övriga tjejgänget tar  järngrepp över att förvandla denna hytt till en mysig festlokal  och det ska villigt erkännas att de lyckas utomordentligt bra.
Slutligen sluter eftersläntaren upp med gänget, MickeS. Han kommer  utan vagn och familj som inte hade möjlighet att stråla samman med  gänget, synd för dem.  Oscar är som ett litet barn på julafton. Han trampar otåligt
omkring och väntar på det magiska klockslaget 18:00 då tiden  är satt för den officiella starten av kräftskivan. När det  äntligen är dags så grillas det även en del. Dels för  de yngsta som inte ännu kommit underfund med hur gott det är med kräftor  och även för en del tror inte tror de kommer klara sig med kräftorna.  Nåväl, vi sätter oss till bords och festen kan börja. Det  sörplas, sugs, bänds, bryts, mumsas och sist men inte minst skålas  det. Vi har för övrigt en väldigt vacker utsikt från vår  provosoriska festhytt över sjön. Visst ja, det sjungs en del också  som sig bör på ett kräftkalas. Vi kan väl säga att  det var ett blandat resultat men jag kan avslöja att; håll utkik  i en skivaffär nära dig efter Vildcamparnas första singel, “heffa  heffa ej…” Kvällen avrundas så klart med en skapligt stor  brasa, signerad MangeB (kungen av eld). Vi samlas för lite sist mys innan  det är dags att dra sig tillbaka igen.
Det oundvikliga rullar sakta över oss, söndagen! Dagen att packa ihop  och åka hem till vardagen igen kommer lika överraskande som vanligt  och är inte alls lockande. Vi hinner ändå med lite traditionellt
fikande och planerande inför vintern samt lite tankar och planer inför  årets Elmiamässa och en höstträff med gänget. Framåt  eftermiddagen är det dags att rulla hemåt. Vi blir en liten konvoj  av polkagrisar som trasslar oss ut till E18 via smala stigar och krokiga småvägar.  Undrar just vad bonden tänkte när det kommer tre husvagnar på  rad på den nästintill för smala kostigen mitt ute i ingenstans?  😉

Tack alla inblandade för en, som vanligt, väldigt trevlig  sammankomst. Vi ser redan fram emot nästa träff med Vildcamparna.

+ Sällskapet.
+ Platsen. Jättemysig och memorerad för återbesök.
+ Maten och festen.

– Tiden, det gick för snabbt. Varför går helgerna så snabbt?

 

Lämna en kommentar