Efter vinter kommer vår…och med våren kommer så klart Vildcamparnas årliga vårträff. Även i år föll valet på Silvköparen i Sala. Mycket för att vi gillar den ring vi kan stå i där, med en stor sällskapsyta mellan vagnarna, men även för att avståndet är helt okej för alla som ingår i Klubb 99 (Vildcamparna). När vi kom upp på torsdagskvällen var vi ett av de sista ekipagen att anlända. Efter lite snabbt grillad korv drack vi sedan vin tills jag stupade…bokstavligen.

På fredagen var vi sega så dagen avlöpte mest sittandes på ändan med näsan sträckt mot solen. Det mest ansträngande denna dag var då Majk tog med ungarna och spelade minigolf. Jag som hade gått ut stenhårt på torsdagen blev tvungen att kapitulera då de andra 11+ 4 trängde in sig i Tippy och Staffans Kabe för att i timmar yla sig igenom gamla klassiker ackompanjerade av radio Rockklassiker. Även om jag inte var kroppsligt närvarande gungades jag ändå till sömns av deras (brist på) stämmor.

Lördagen såg ut ungefär som fredagen. Solen sken från en klarblå himmel vilken inbjöd till mer “sitt på röven och ta det lugnt”. Campingen hade inte kommit igång riktigt ännu så vårt gäng var väl de som hördes mest men den som syntes mest ingick inte i Vildcamparna. Dagens största tilldragelse var då en av granncamparna böjde sig fram för att starta upp sin grill. De alldeles för små, tajta shortsen han hade lyckats kränga på sig lämnade inget åt fantasin. Mitt illröda ansikte berodde i och för sig på att jag hade solat allt för hårt och inte på att jag generades av den dallriga magen som vällde ur Britney Spears gamla top men nog fick “Campare är coola-tanken” sig en törn. Denna kväll vyssades jag till sömns av knastret från två walkie talkies. Meddelandena som klingade mellan Majk och MangeB (de satt intill varandra) ekade genom natten följt av hysteriskt fnitter. Vuxna män är inte alltid synonymt med mogna män…men roligt hade de.

Även söndagen bjöd på sol så vi inväntade eftermiddagen innan vi återvände hem. Silvköparens camping recenserade vi förra året så det gör jag inte igen i år. Inget hade förändrats från förra året…inget mer än min känsla. I år tyckte jag inte alls att Sala var lika fint och trevligt. Att erkänna att jag var bakis i tre dagar efter torsdagens vinrace skulle aldrig falla mig in men kanske, kanske har det något litet att göra med mina upplevelser av årets vårträff?

Sånt som också hände på denna resa:
Precis som i Mariefred i somras räddade Majk (och Micke) livet på en okänd campares markis som var uruselt förankrad och därför blåste upp på deras tak då de var iväg på annat, vår leonberger blev hysteriskt kär i en yorkshireterrier och vi blev med Gunnar igen.

En kommentar till “Silvköparen 30/4-3/5-09 med Klubb99”
  1. Förvirrad skriver:

    Hmmm, Jo jag ska bara… jag tar det sen… så ungefär gick det till med markisen. Tack! (Kul att läsa er historia, har en liknande själv fast inte på nätet). Å näe jag har inte fuskat med markisen sedan dess.

    Aha du förvirrade … ser framemot din story ang. markisen. Skönt att du fått pli på markisen sedan … ?
    //Majk

Lämna en kommentar