Så idag har jag lärt mig en läxa den hårda vägen – vikten av att spara det man gör på datorn. Jag hade skrivit klart hela min recension om Läppebadens camping och vårt midsommarfirande. Jag ska sedan "bara" kirra till ett par bilder att lägga in. Jag är nästan klar med alla bilderna när skärmen blir kolsvart och det blir helt tyst här hemma. Dottern säger lite förstrött: aha nu kommer det vara strömavbrott i fem minuter. Va, får jag ur mig? Ja säger hon, det stod i brevet från elverket som vi fick härom dagen. Ah! skit! Så jäkla sur på mig själv då jag gjorde en sådan tabbe.

Så då ska vi se om man kan lyckas med detta …. igen?

Som vanligt så hade jag svårt att slita mig från jobbet och kom insladdande på tomten hemma. På med vagnen, upp och byta t-shirt och sen full fart från kvarteret.

Målet vi hade i sikte denna torsdag eftermiddag/kväll var Läppebadens camping som ett par veteraner tipsat mig om. Vart det låg hade vi inte riktigt koll på förutom södra sidan av Hjälmaren, vilket borde innebära vägen förbi Fiskeboda camping som vi besökte förra sommaren för övrigt.

Efter dryga halvtimmen passerar vi Fiskeboda och vi borde nu inte ha så långt kvar. Eva sitter försjunken i SCR-tidningen och försöker tyda kartan för att få koll på vart vi är och vart vi ska. Efter ca 10 minuter swischar vi förbi en camping som är alldeles för dåligt uppmärkt. Farten är lite för hög för att hinna svänga ner till den, men vi hinner se att detta inte är en camping vi har lust att fira nationaldagen på. Klassisk fotbollsplanscamping känns inte alls lockande och detta är verkligen en camping på en fotbollsplan. Vi sitter som två lergökar i bilen och undrar, var detta Läppebadens camping? Visst är veteranerna på jobbet till åren komna men att dom skulle vara så väck tror jag inte. Detta var ingen fin-fin camping så vi fortsätter och Eva letar efter ytterligare en camping utmed riksväg 214 som vi färdades på. Vi hittar ytterligare två campingar, förvisso F-campingar men inget ont i det utan värda en titt i alla fall. I värsta fall så har vi Kumla ca 5mil bort och både vi och barnen känner oss starka så det skulle nog gå i värsta fall. Helt plötsligt dyker skylten för en camping upp och den förkunnar att vi nått fram till Hjälmargårdens camping så vi svänger ner på den lilla asfalterade vägen och kör genom någon som liknar en kursgård men inte enda husvagn i sikte. Aja, nu har vi ju svängt av och vi behöver lite utrymme för att vända runt så vi fortsätter längre in på området när vi plötsligt ser husvagnar. Vi kör sakta fram för att inspektera denna camping men vi vet inte riktigt om vi kört fel eller om det ens är en camping för det står ca. 10-15 vagnar i en rund ring och knappt en endaste människa syns till så vi beslutar för att trassla oss därifrån.

Väl uppe på vägen igen så hinner vi knappt få i 2:ans växel förrän nästa campingskylt dyker upp. Kan detta verkligen stämma eller kommer vi ner till samma "camping" vi nyss var på? Vi viker av lite galant från vägen ner på en liten smal grusväg och kommer fram till en byggnad och vi ser betydligt fler vagnar nu och människor också men döm av vår förvåning när vi läser på väggen till receptionen: Välkommen till Läppebadens camping. Hummmm Evas kartläsarkunskap får sig en liten törn men va fasen, vi är framme och det ser förtjusande bra ut. Efter en promenad på området beslutar vi oss för en plats på Sjödelen av campingen. Campingen är uppdelad i två, en vägdel och en sjödel. Sjödelen bjuder på en ganska tjusig utsikt över Hjälmaren och skulle nog kunna platsa som ett vykort hos en kiosk i den före detta statsministerns forna hemstad Vingåker. Plasterna är rätt väl tilltagna, ca. 100m², men dock ganska kuperade. Ja för att inte säga backiga rent av. En anings nervöst backar jag försiktigt in på den ojämna platsen vi valt och försöker undvika att skrapa i backdelen i nån av kullarna eller placera en av många tjocka ekar i sidan på Ola (husvagnen) eller för den delen bli hängande med bilen på en av dessa kullar. Men det går galant som vanligt och folket runt omkring packar lite surt ihop popcornen och läsken när dom inser att festen uteblir.

Vi får ganska snart ut markis och möblemanget och efter intagen kvällsmat bestämmer vi oss för att se oss omkring på området. Det är en rätt liten och intim camping som är belägen mitt i en lummig ek skog. Vilket bidrar till ett det blir en rätt hög mysighet på området och framförallt kommer inte solen åt vagnarna hela dagen så det blir lite komfortablare temperatur speciellt eftersom denna helgen skulle bjuda på ett sjutusan till fint väder. Dryga 80 ekipage tar Per och Oksana, som campingägarna heter, emot men till skillnad mot många andra campingar är det väldigt lite säsongsplatser här. Inte alls att det betyder nåt negativt snarare tvärtom tror jag då det blir lite mer liv och rörelse på området och ett par utländska ekipage har hittat ut i skogen strax norr om Vingåker.

Efter rundturen känner vi oss redo för sängen så Eva tar och fixar till bäddningen medan jag tar en promenad med den lurvige besten Leo. Utsikten nere vid stranden är verkligen magnifik och luften så här på kvällen riktigt skön att strosa omkring i, men John Blund ropar bortifrån den mysiga husvagnen så vi tar oss tillbaka och kryper ner och slocknar.

Nationaldagsfirandet går rätt lugnt till väga, vi passar på att njuta ordentligt av solen som värmer riktigt skönt och ungarna vill så gärna gå ner till stranden för att ta sig ett dopp. Vi hade på förhand sett skylten uppe vid receptionen som förkunnade att det skulle ligga strax under 20°C denna fredag så okej då. Väl nere vid vattenbrynet kändes vattnet riktigt skönt och det lockade verkligen att svalka sig och komma undan hettan lite grann men kom man ett par meter ut var inte vattnet alls lika skönt och plusgraderna kändes ganska avlägsna. Men har man fått på sig badbraxerna är det bara att plumsa i och hade man väl doppat sig gick det an faktiskt men 19° känns mer som 14-16°C. Badplatsen har en liten sandstrand som sträcker sig långt ut i det långgrunda vattnet vilket är kalas för ungarna men för en annan som inte uppskattar kärringbad blir det jobbigt. Jag föredrar att kasta mig från en brygga för att ta chocken som en man när man landar i vattnet. Övriga dagen går i lugnets tecken och den är snart till ända och John Blund börjar återigen tjata.

Lördagsmorgon och vi förtär frukost ute under markisen. Livet är rätt lätt ibland. Ungarna börjar tjata om att bada igen. Jag borde ha dragit till med en storlögn att det fanns skitfarliga braxar som bara väntade på små späda barnkroppar att mumsa på likt sina Sydamerikanska kusiner pirayor gör men det hade väl kanske inte heller gått hem. Dock ska vi göra stan …. ja Vingåker i alla fall….. för att proviantera. Badet får vänta tills senare. Vilket de köper med löfte om lördagsgodis och glass som muta så länge. Att göra Vingåker kräver ingen vidare talang. Tämligen snabbt avklarat faktiskt men det finns det nödvändigaste. En konsumbutik, ett bolag, en mack osv. Ja ja, dom har en outlet också och Realcar har sitt säte här men bortsett från det så kan man till och med låta frun spatsera omkring utan att oroa sig för att ta springnota på campingen. 😉

Tillbaka på campingen så badar vi lite till. Nja badar och badar men jag försöker lära barnen hur man kastar en "macka" så kjoltygen blir stumma av beundran men grabbarna har ett par år kvar tills dom kan skicka iväg en macka som säger mer än plums. Vi försöker fånga småfisk i form av mört och överraskande många abborrungar men jakten slutar kanske inte helt oväntat tomhänt så det blir att grilla en gammal kotlett ikväll också.

Duscharna likt diskrummet är väldigt fräscht och andas fortfarande renoverat men tyvärr så får man slanta upp med 5:- för 5 minuters varmvatten. Vilket jag tycker är lite ynkligt faktiskt, speciellt när man tar 30:- för elen. Jag själv föredrar då att man lägger på ett par tior på avgiften och bjurrar på duschen istället och helst att man sätter in elförbrukningsmätare så jag slipper betala för att grannen ska stå och frysa ner sin pappvagn till 18°C i 30°C värme mitt på dagen.

Området är välplanerat och det är inte långt till någonting. Lekplatsen får godkänt av ungarna och det finns även en minigolfbana för den som har den böjelsen 😉

Efter en väldigt lyckad och trivsam helg så bestämmer vi oss för att vi ska fira midsommar här. Vi hör efter i receptionen om det finns två lediga platser till oss, ja grannen i dalen måste ju med också. Det finns ett högst begränsat utbud om man ska stå på sjödelen. Det är bara platsen bredvid oss och den mittemot som finns lediga. Vi tar dessa men är ändå lite skeptiska till platsen bredvid oss. Den är väldigt ojämn och lyckas man nu mot all förmodan att få vagnen i våg lär man få en feting nerförsbacke eller så kanske slipper ha pallen för att komma i och ur vagnen. När vi framför detta till Per som äger campingen följer han med ner till platsen för att inspektera hur det ser ut och han frågar då om vi inte kan stå bakom platsen mer på tältområdet? Jo, det går bra för mig om det funkar för campingen så. Han erkänner att han har planer på att fixa till här nere också så det blir fina tomter likt vägdelen. Det är väldigt trivsamt och charmigt med den kuperade terrängen och dom kraftiga ekarna som står på området men har han lite känsla kanske han kan justera till en del tomter så de i alla blir beboeliga men då måste ju också tex. långliggarna ställa sig på sin plats och inte breda ut sig som om de ägde området. Sen trodde jag att man var tvungen att använda lunga eller liknande även som säsongsgäst men tydligen inte. Tycker det är ynkligt som gäst att man inte tar ansvar för sitt smuts.

Vi tar farväl och tackar för oss och ser fram emot nästa besök på Läppebadens camping som blir till midsommar två veckor senare.

Midsommar 2008.

Jag hade försökt att manipulera chefen ett par dagar för att få slippa iväg ett par timmar tidigare men så åkte undertecknad på en oväntad leverans strax efter 15:00 så man fick helt enkelt leka Sitting Bull fram tills det var dags. Det var nog århundradets snabbaste genomgång och sen swisch hem för att som vanligt kroka på Ola och ett snabbt klädbyte. Allt gick bra och vi kom iväg som planerat men var tvungna att fylla på lite bensin. Väl framme vid macken upptäcker jag som vanligt att min plånbok ligger kvar i arbetsbyxorna men Eva är snäll och bjuder på soppan denna gången 😉 . Vi gör en snabb vända hemma för att hämta upp plånboken medan familjen i Dalen har börjat rulla för att invänta oss på vägen. Vi träffas vid utsedd plats och susar iväg direkt i karavan för att knappa timmen senare svänga in på Läppebaden. Känns rätt okej att vara tillbaka igen.

Vi hade som sagt bokat plats 76 till våra grannar för de var sugna på skugga och vi tog gentilt den betydligt sämre platsen som vi nu konstaterar knappt duger till att ställa bilen på, men enligt överenskommelse med ägarna så parkerar vi på tältplatserna där vi lyckas pricka in en skapligt plan plats.

Vädret väger lite fram och tillbaka och varken jag eller herren från dalen har sett några prognoser inför helgen. Vi har båda tagit med förtält men vi velar likt vädret fram och tillbaka om vi ska sätta upp tält eller inte. Jag bestämmer mig dock för att det kommer spricka upp och att vi ska få en strålande midsommar så vi kör med markisen som vanligt. Jag har blivit så bortskämd med att ha denna och sen är det ju skönt att sitta utomhus också. Efter ytterligare velande så bestämmer sig paret från Dalen att slå upp sitt nyinskaffade skitsnygga Isabella Ambassadör vilket glädjer oss, då kan vi snylta på dem ifall det nu inte skulle spricka upp. Behöver jag säga att vi är glada att dom satte upp sitt förtält? 😀

Midsommarfirandet inleds redan på förmiddagen med insamling av blommor och övrig grönska till midsommarstången för att sedan utsmyckas på klassiskt manér. Vi missar detta evenemang men sluter upp lagom när det är dags att bära ner stången till stranden och som vanligt när det efetrlyses stora starka karlar så står alla likt små tonårsflickor och skrapar med foten i gruset. Lagom när jag och Micke II är på väg fram till stången är det fler som har samma plan och vi är nästan på väg att låta andra sköta bärandet men vi hittar varsin plats. Och tur var väl det för ska jag vara ärlig tror jag inte de andra bar speciellt mycket för den var väldigt tung trots att vi var så många.

Väl nere på stranden så placeras stången på aviserad plats och traditionsenligt så ska det dansas kring den också. Tillställningen leds av en kille vid namn Lithell (ja hans förfäder startade korvmakeriet) men ju längre dansandet går desto mörkare blir himlen och när himlen till slut öppnar sig är vi endast ett fåtal tappra kvar som trotsar vädrets makter. Vi avslutar regndansen med klassikern "Raketen" för att sen söka skydd i husvagnarna.

När vi ska förtära en utsökt silllunch bestämmer vi oss att trots vädret då är mycket bättre för att förtära lunchen i familjen i Dalens förtält. Vi mumsar på färsk potatis, sillar i diverse smaker och former och sen toppas detta kalas med en smarrig jordgubbstårta. Resten av dagen flyter på i lugnt mak och framåt kvällen så har det ordnats med dans på den mysigt belägna dansbanan i en skogsglänta alldeles intill campingen. Kenneth Hertz spelar för oss. Vi gör endast ett som hastigast besök vid dansbanan men eftersom ingen av oss är något dansbandsfan så vi drar oss tillbaka till tältet där vi spelar lite spel och avnjuter Kenneths enmansband på avstånd. Två klassiska dansbandshits och en Elvislåt, två klassiska dansbandshits och en Elvislåt… När vi hör In the Ghetto för sjuttielfte gången bestämmer vi oss för att dra oss tillbaka eftersom John Blund börjar trakassera oss.

På midsommardagen har campingen arrangerat en tipspromenad med vuxen- och barnfrågor och sen avslutas denne med en femkamp. Familjen i Dalen inleder femkampen stenhårt med att ta ledningen genom att kasta bollar i hinkar med två fullträffar men sen kopplar vi greppet när det kommer in på mer precisionsgrenar likt kasta ringar kring pinnar, träffa olika fält med en badmintonboll, spela bowling med sandfyllda ölburkar som käglor och en bocciaboll som klot och sen avslutar vi starkt med pilkastning.

Framåt kvällen är det rättningsdags och prisutdelning och fam. Ðorfmeister skördar friskt bland priserna. Neo tar hem priset som bäste femkampare (5½ år), Anton snor åt sig andra priset på barnfrågorna (vad är en Ulster? Hur många dog i slaget om Preutsen? osv.) och jag låter, gentlemannamässigt, Eva ta hem andra priset i den vuxna delen medan jag själv bara snor åt mig tredjepriset med endast två fel.

Efter prisutdelningen och hemfrakt av priserna (grillbestick, myggljus, "mini"räknare modell jättestor och en badboll) så drar det ihop sig för fiskedamm för dom yngre på campingen. Den är utsökt planerad där barnen först får hjälpa till att utsmycka fiskedammen med vågor, fiskar, sjögräs och bläckfiskar utklippta ur pappersark. Priserna uppskattades mycket av barnen istället för den klassiska godispåsen.

Sammantaget vill jag säga att planeringen och aktiviteterna under midsommarhelgen var väldigt lyckade och vi uppskattade dessa väldigt. Mycket bra jobbat!

+ Den vildvuxna sjödelen av campingen
+ Rena och fräscha serviceutrymmen
+ Suveränt arrangerat midsommarfirande
+ Potatisskalarmaskin vid utomhusdisken
+ Trevlig personal

– Betalduschar (Slå på ett par tior på priset istället)
– Långliggare som vräker ut sig mer än lovligt.

SCR har satt tre stjärnor på campingen

Vi betalade 190: -/natt inkl. el + 100:- för midsommarfirandet.
Läppebadets Camping

//Majk

 

 

 


 

Lämna en kommentar