Denna helg var uppbokad med ett besök hos våra goda vänner Carina och Stefan (Carina61 och Husbonden) på deras semesterturné. Vi hade gjort upp att vi skulle träffas på Grisslehamns Camping där de redan hade tillbringat ett par dagar ihop med Crizze och Aron samt att några till skulle dyka upp under fredagskvällen.
Jag hade hotat mig till att planka ett par timmar för att vi skulle komma iväg skapligt men helt plötsligt åkte Eva på att jobba förmiddag så vi skulle inte komma iväg som planerat vilket grumlade det hela en aning. Efter lite velande beslutar vi oss för att skippa Grisslehamn och istället satsa på Åråshult som vi hört så mycket om.

För första gången ska jag prova GPS:en i min nya telefon och blir lite förvånad när den utan några som helst bekymmer letar upp adressen Åråshult 1 utanför Gullspång … vem hade kunnat ana detta? Jag visste ju knappt vart Gullspång låg. Vi hade bestämt att vi skulle sträckköra ner till campingen, mest för att komma fram lite skapligt eftersom vi bara skulle stanna över helgen.
När vi närmar oss Örebro (knappt 10 mil bort) börjar Anton knorra bak i bilen om att han är hungrig. Känner jag efter kan nog även jag få ner en burgare så ett snabbt depåstopp tillåts hos Max i Mariebergs köpcentrum för proviantering och jag gör ett undantag som inte är vanligt … vi äter i bilen för att spara tid.
Ett tips för er som likt mig anser att bilen inte är ett middagsbord … håll er borta från de annars så goda Max-burgarna. De är inte gjorda för att förtäras i en bil :-/
När vi efter ytterligare 10 mil ser skyltarna Gullspång 3 förstår vi att nu är det nära. GPS:en lotsar oss vidare ut mot ett avsides område och den tycker att vi ska svänga in på en grusväg men då vi tycker det verkar lite galet kör vi fram mot en man som håller på att spärra av vägen med en vägbom och frågar honom om vägen till campingen … han skruvar en del på sig när vi påtalar att det ska finnas en camping inte alls långt borta men det har han ingen koll på alls trots att han jobbat här sedan Sundsvall brann senast. Udda tycker med tanke på att GPS:en säger att det är endast är ett par kilometer kvar tills destinationen är nådd och vi beslutar oss för att följa vägen den planerat för oss. Argos (han som rekommenderade campingen) hade sagt att det var en trång liten väg den sista biten … men grusväg nämnde han inget om?!
De första hundra meterna på grusvägen rullar på utan större bekymmer men när GPS:en ger nya direktiv om att vi ska ta nästa höger blir till och med jag lite reserverad … helt plötsligt blir det en väldigt, väldigt trång liten grusväg och det är precis att ekipaget får plats. Efter en glutt på min kära telefon ser det ut att bara vara ett par kilometer till så jag beslutar mig för att jogga fram för att reka lite … drygt 20 minuter senare är jag tillbaka med familjen för att konstatera att det inte finns någon camping eller att vägen är körbar för en sänkt SAAB 9000 Aero … vad gör vi nu? Backa eller ska vi ge kostigen ett försök? Eva har nu kommit i kontakt med campingägaren och när han efter en lång stund förstod var vi stod så skrattade han och sa att det går att köra denna vägen även om han kanske inte skulle rekommendera någon att göra det med husvagn. Vi försöker oss på att backa men inser snart att det blir en sjutusan till backning om vi ska ro i land detta. Plötsligt dyker det upp en Ford Focus framför oss, vart kom han ifrån?! Vi ger plats så att han kan passera oss samtidigt tipsar han oss om att vi kan fortsätta på den av oss utdömda vägen för han har minsann åkt där ett par gånger med sin Focus … hmmpppfff! Kan han köra där med sin Focus ska väl min kära Lady klara av det så vi masar oss sakta fram på den smala och ojämna vägen och vi lyfter nog alla i bilen på rumpan när oljetråg och avgassystem tuschar i vassa stenbumling som längtar och trånar efter att bli indränkta i min dyra Castrol-olja … efter dryga kilometern når vi asfalt igen.
Den annars så smala asfaltsvägen känns nu som rena Autobahn och vi funderar på hur tusan Argos hankat sig fram med sin monstruösa Skoda på den lilla stigen när plötsligt skylten vi längtat efter dyker upp; “Camping”.
Lars-Erik (campingägaren, som till och med ringde tillbaks till oss då vi stod i skogen för att kontrollera att det gick bra för oss) möter upp oss för att visa oss vår plats. När vi går “huvudgatan” fram mellan två lador vet jag inte vart jag ska titta, det finns SÅ mycket att titta på medan jag försöker reka lite hur jag ska snirkla in vagnen till vår plats som ligger vykortsvackert belägen vid den anlagda sjön.
Efter en hel del trixande och muttrande är vi på plats och vi beslutar oss för att smälla upp markisen med väggarna och fronten eftersom de varnat på nyheterna att det ska komma regn under helgen.
Platsen vi fått är väl tilltagen och ett ekipge till hade fått plats utan problem trots att det på tomten fanns båda “rastplats-bordet/bänken med tak samt en ordentlig eldplats med nyhuggen ved upplagd.
Lars-Erik instruerar oss hur det funkar på campingen. Blir vi sunga på hans egenfiskade och nyrökta sik är det bara att ta för sig och lägga 40:- i en låda, vill vi handla i den lilla affären tar vi det vi vill ha och lägger pengar i burken, vill vi låna cyklar tar vi cyklarna vi vill ha och lägger … nej det är fritt fram att låna cyklar, ta ny ved i ladan och det är även fritt fram att fiska i de små anlagda sjöarna på campingen. Duger inte det som tidsfördriv är det bara att ta de lånade cyklarna och cykla drygt två kilometer ner till Vänerns strand där det finns ett par plastbåtar att låna eller varför inte ta ett dopp i den lilla tillrättalagda stranden som Lars-Erik jobbat på … JISSES! Sover denna mannen nånsin eller har han lyckats med konsten att få 48 timmar på ett dygn?! 😉 Lite ironiskt hänger det en hängmatta i hans trädgård. Undrar om nån av hans vänner behagat att skoja med honom när de satte upp den i hans trädgård för jag är övertygad om att han inte har en susning om hur den fungerar.
Upptäcksfärden på campingen skulle nog kunna hålla på ett par timmar till för det finns så oerhört mycket saker att titta på, klämma på, klappa, roa sig med så man blir nästan yr i huvudet. Vi lånar ett par cyklar och cyklar runt hela campingen, ja det är rätt stort område trots att campingen endast har 17 platser och det är så fridfullt på hela området att man nästan blir troende för detta måste vara paradiset.
Jag och pojkarna bestämmer oss för att prova fisket i de små “lokala” sjöarna och visst nappar det men vad är det för fisk? Ägaren har planterat in fisk i sjöarna och det bjuds på abborre, gädda, sik och sist men inte minst ål men det vi får är ingen av dessa fiskar … i alla fall inte vad jag känner till. Det nappar ofta på våran torra gamla baguette som agerar bete och pojkarna jublar vid varje napp men vi släpper i fisken igen för Neo har bestämt att vi endast ska ta upp gädda. Jag slappnar av för att chansen att få slakta en gädda med bröd som bete är minimal. Efter fisketuren grillar vi lite korv i vår egna lilla eldplats. Där vid brasan avnjuter jag och Eva sedan resten av kvällen innan vi gör barnen sällskap i vagnen.
Dagen efter måste vi in till en bankomat samt ett besök hos den lokale sprithandlaren eftersom min whiskey blivit kvar hemma. Vi parkerar bilen i “centrala” Gullspång och det går sakta upp för oss varför vi inte lagt Gullspång på minnet tidigare … det är en håla bokstavligen talat. Vi gör en snabb rusning genom en ICA-butik och sen sätter vi högsta fart mot bolaget där jag till min fasa inte finner någon av mina favvisar på whiskeyhyllan. Efter lite snabbt gluttande hittar jag en … nja den duger la och jag glider fram till kassan där en ung man står och vill ta betalt när jag plötsligt ser min nya favvowirre Laphroaig (La-froyg) bakom disken. Jag ställer genast tillbaks min nödraket och efter en del pekande och bokstaverande hittar till slut den unge mannen bakom disken min flaska. Har ni inte varit i Gullspång tidigare så rekommenderar jag ett besök för de har nog kanske Sveriges skummaste dialekt och bara den är värd en resa hit.
Vi återvänder till campingen där vi slappar och glider runt och förundras över allt på campingen. När kvällen kommer lutar vi oss tilbaka inne under markisen där vi myser innan vi drar oss tillbaka och somnar till det smattrande ljudet av regn på taket.
Ojdå, var det redan söndag igen och vi velar en del hur vi ska göra, ska vi stanna och slappa eller ska vi sätta kurs hemåt och vara hemma skapligt? Nja vi skjuter upp beslutet en aning efter en överläggning med campingägaren som gärna har oss kvar hela dagen utan krav på utcheckning. Jag och Neo går över vägen till vår brygga för att meta lite men får snart gå tillbaka till vagnen eftersom det börjar regna och vi beslutar oss för att slå upp lägret och sakta dra oss hemåt. Vi har ingen större brådska hem så vi har planerat ett stopp för lite lunch på hemvägen men regnet tilltar rejält under hemresan så vi bestämmer oss för “pappa-lagad-middag” i Laxå. Vi rusar in på Burger King för att söka skydd och få lite botemedel för våra kurrande magar … hur är det möjligt att typ 500 till har precis samma tanke som oss och hamnar  före oss i kön?! Det som kanske irriterar mest är att när jag hämtar upp vår mat ett par minuter senare är det plötsligt knappt är nån kö alls. Under den smarriga lunchen bestämmer vi oss för att besöka Lek&Bus-landet i Örebro för att ungarna ska få sprattla av sig en aning … och jag önskar ni kunde få se deras ögon när vi kommer in, ja våra ögon också om man nu ska vara ärlig. Fy tusan va stort det är och Busborgen i Västerås som vi besökte för ett par veckor sedan framstår som en toalett i jämförelse. Ungarna springer runt tills de håller på att storkna av utmattning då Neo hittade ett mini Lazergame vilket han naturligtvis vill prova på. Ja det kan ju bli en trevlig avslutning på dagen och besöket på Lek&Bus-landet. Gruppen som ska spela delas in i två mindre grupper och turligt nog hamnar klanen Dorfmeister i samma lag plus att vi får med oss en annan liten kille som gärna hade lirat med sina syskon men jag försäkrar honom att det är klart han ska vara med oss … vill han inte vinna eller?! 😉 Siffrorna rusar iväg och vårat lag kopplar ett rejält grepp direkt om det andra laget och när klockan 10 minuter senare ljuder har vi vunnit med förkrossande 153 – 58.
Med trötta och utmattade ungar lunkar vi tillbaka till bilen och konstaterar att tre timmar på Lek&Bus-landet är fullt tillräckligt … i alla fall om man vill ha levande ungar med sig hem.

Jag återvänder gärna till Åråshults Camping en annan gång och rekommenderar alla jag träffar att besöka denna helt unika camping. Nåt liknande kommer ni aldrig uppleva i Sverige.

+ Miljön
+ Gästfriheten
+ Läget
+ Lugnet, råder en lugn stämning över hela campingen, lyckas du jaga upp Lars-Erik, då har du verkligen lyckats med något.
+ Som att fricampa fast på en camping

– Enda minuset jag kan komma på är att har du längre vagn än 7 meter kan det nog bli väldigt marigt att tråckla sig in på campingen och plasterna.
– Visst ja, det var ju inte direkt tipp topp med kakel och bländande klinkers överallt när det gäller serviceutrymmena men vad gör det egentligen på ett ställe likt detta? Det hade nästan stört mer än som det var nu … det var helt okej.
– Vattnet, nu vet jag inte ifall vattnet var skitigt eller om det bara var typ järnrikt för det var inte klart likt kranvatten man är bortskämd med. Jag drack dock av det utan några speciella men … som uppkom av detta i alla fall. Så är man petig så fyll tanken innan ni hittar ut hit och tar det sedan slut kan man säkerligen fylla på nytt inne i Gullspång.

SCR har som tur är inte en aning om denna camping så därför finns inga fåniga och missvisande stjärnor.

Vi betalade 140:-/dygnet inklusive fri dusch, fri el, fritt fiske, fritt cykellån, fri ved … ja det mesta var fritt och var det inte det så la man pengar i en burk 😉













Skakig film inspelad med mobil från en cykel, detta är infarten till campingen.

3 Kommentarer till “Åråshult Camping & Stugby 17-19/7”
  1. En trevlig presentation av en uppenbarligen trevlig och annorlunda camping!
    Får nog bli ett besök där någon gång 🙂

    Den lilla GPS-“grusgenvägen” ni tog er dit via låter som de grusvägar / skogsvägar jag ofta färdas på med mitt ekipage vid fricamping 😉
    Inte så dumt då med en osänkt Honda CR-V med sin höga markfrigång, så som jag har 😉

    Men tufft av er att inte ge upp!
    Har ibland funderat på att jag kanske borde ha GPS, men nu förstår jag varför Terrängkartan är så bra vid fricamping…
    Då vet man vart vägen leder och kan göra ett eget aktivt vägval 😉

    Ha det gott!

    Tack Bosse, jo vi har nog kört mer i skogen och grusvägar med Gurra än vi gjort med någon tidigare vagn … men så har vi ju en smidig liten vagn som lockar fram detta lite extra … 😉 detta har gjort att vi kikar på att eventuellt byta dragfordon till en som driver på fler hjul och är lite högre.
    Har sett att terrängkartan är på G om den inte redan finns till GPS:er.
    //Majk

  2. thermal skriver:

    tja!!!
    Hur 17 hittar ni dessa små guld korn till campingar denna måste ju testas någon gång….

    Hur har du kunnat missa det? Det har ju snackats om denna campingen ett bra tag på forumet så man kanske ska ta detta som en komplimang att du besöker vår sida oftare än HF 😉
    //Majk

  3. Peter Müller-Germany skriver:

    Wir waren schon 15 Mal auf dem wunderschönen Capmpingplatz von Lars und Maj. Du hast eine schöne Web-Site. Wir lieben Schweden und die Menschen. Viele Grüße aus Deutschland, Peter und Heidi.

    Vi var redan 15 gånger på den vackra campingplats Mars och Maj Du har en fin hemsida. Vi älskar Sverige och folket. Många hälsningar från Tyskland, Peter och Heidi.

    danke für den Kommentar von Peter und Heidi.

Lämna en kommentar